Denna veckas rehab besök klarades av igår morse, det går framåt vi har korrigerat lite övningar så nu är det bara att köra på.
Ska ju börja jobba den här veckan (1 natt), men det var insatt vikarie hela veckan så jag jobbar min 1:a natt mån-tis i nästa vecka istället sen blir det 1 natt nästa helg. Det känns lite "pirrigt" att börja igen men skönt på samma gång. Har postat breven till FK idag så får vi se om dom går på min linje eller dom av????? FAN, FAN, FAN jag hittar inte ordet. SKITHJÄRNA!!! FAN, jag blir irriterad. -avslår ?? - heter det så??
Det var dags för återbesöket hos veterinären igår, stygnen efter operationen skulle bort och Kajsa skötte sig utmärkt. allt annat hade ju varit överraskande. Maken har rivit den gamla hundgården idag, Kajsa hade sprungit rakt genom maskorna så liten som hon är. Med tanke på hur hon haft det innan hon kom till oss är det inte aktuellt att sätta henne i en hundgård, stackaren.
Håret växer som ogräs, är mycket gråare och utan glans ser "dött" ut och det känns lite trist. Visst kan jag färga det men 6 månader innan jag blev sjuk bestämde jag mig för att de gråa håren skulle få komma efterhand. Nu blir jag lite tjurskallig och Nä, det får vara grått. Var och klippte mig igår, jag kommer att fortsätta att ha håret RIKTIGT kort typ 2 cm. Har lyssnat på man och barn som tycker jag är fin i mitt korta hår, så så får det bli.
Jag och Lisbet går en kurs med 8 föreläsningar i Kristianstad, "leva med cancer" igår var 4:e tillfället och vi pratade om våra egna reaktioner vid cancerbeskedet, det är så individuellt men vi var alla överens om att den som inte haft cancer kan inte sätta sig in i situationen hur gärna dom än vill. Många många gånger mår de anhöriga nog sämre än den cancersjuke pga maktlösheten och ofta blir de anhöriga "bortglömda" alla behöver bli sedda. När Lisbet och jag träffas kan vi prata om våra värsta rädslor på ett kallt och rationellt sätt utan en massa omskrivningar..
Äldsta dottern åker till Kreta imorgon, hon ska vara borta 1v. för att fixa solbrännan innan studenten. Det är inte utan att man är orolig. Det packas för fullt och hon är ju nästan flygfärdig så jag måste ju släppa taget nån gång. Jag ska köra henne och kompisen till flygplatsen så jag ser till att hon kommer på rätt plan.
3 kommentarer:
Först och främst: molnet ska väck. För alltid! Så det så.
Visst var det en härlig känsla att klippa sig igen - det går framåt liksom :)
Vad skönt att du har Lisbet, och att ni går kursen. Det är så skönt att prata med andra som man vet FÖRSTÅR vad man pratar om, på riktigt.
Kram Malin
Ja, Lisbet är guld värd för mig, hoppas hon känner det. men det tror jag hon gör. :) Kram
Ja Carin det gör jag och du är guld värd för mig :) Kram!
Skicka en kommentar