Då kavlar vi upp ärmarna

I måndags kväll fick jag reda på att sjukvårdspolitikerna tog ett vansinnigt beslut. Regionen vill bara ha en aktör i internatbaserad cancerrehabilitering eftersom dom baserar sitt beslut på inkomna remisser istället för antal cancersjuka i region Skåne, riktigt dåligt. Man väljer då bort Lydiagården dit 95 % av remisserna gått. Spenshult startade sin verksamhet i april,dom hinner knappt starta innan semestrar och liknande nu i augusti gör regionen en utvärdering och anser att det inte finns behov av mer än 260 platser / år. Spenshult har inte kommit ur startblocken ens.
Det finns en facebooksida CANCERREHABILITERING I SKÅNE TACK!!!! bli medlemmar där så blir ni uppdaterade.
Men det är viktigt att veta att LYDIAGÅRDEN LÄGGS INTE NER, men man behöver hitta fler och andra finansiärer.
Jag hade flera samtal med Maud i måndags och vi har mailat flitigt till varandra i några dagar.
Någon av de närmaste dagarna kommer troligtvis en längre artikel  i Ystads Allehanda om Lydiagården och min "civila olydnad", Sprisse har varit och fotograferat idag.
Nu börjar jag känna igen mig själv, dom där 10-15% som fattades förra veckan kom fram när jag fick något att bita i.

RÖR INTE LYDIAGÅRDEN!!!

den 25 augusti kl. 11:20 startade Stina Svensson en Grupp på facebook. CANCERREHABILITERING I SKÅNE TACK!!! och nu några dygn senare är det över 1200 medlemmar.
Jag kastar mig in i saker med full kraft när det är nåt jag brinner för, om jag har tid och möjlighet försöker jag bidra med något litet.
Under helgen har jag mailat politikerna i landstinget och fått svar från ett fåtal. ni kan läsa svaret från ordf. Carl-Johan Sonesson här.
Idag körde jag in till Ystads lasarett där dom skulle ha sitt sammanträde och presenterade mig och lämnade mina synpunkter.
För er som inte hänger med så är det i korthet såhär:
Lydiagården har under många år haft ett avtal med Regionen om rehabilitering av cancersjuka. vid förra årets upphandling "missade" man ett kryss om anhörigkostnad. Istället för att ringa upp Lydiagården och ta reda på kostnaden sorterades Lydiagården bort. Spenshult i Halland som INTE tidigare haft någon cancerrehabilitering "vann", efter många protester möjliggjorde regionen i mars- 11. Lydiagårdens fortsättning året ut (31/12-11)genom att öka antalet Rehabiliteringsplatser under 2011 till 460 platser - 260 till Spenshult och 200 till Lydiagården. Nu tittar man på hur många platser som utnyttjats och finner att Spenshult mottagit ett fåtal (färre än 10) remisser samtidigt som Lydiagården fyller sin kvot. VAD HÄNDER DÅ??
Då tycker Regionen att det inte finns något behov för 460 platser och efterson Spenshult "vann" så vill man lägga  ner Lydiagården och försöker tvinga patienterna och remitterande läkare att skicka remissen till Spenshult.
Så med andra ord kan man på Spenshult sitta och rulla tummarna , behöver inte lägga 2 spänn på marknadsföring . kan spara in på personal kostnader eftersom man inte har patienter. För dom vet att regionen inte vill riskera ett skadestånd i miljonklassen.
Jag tycker, men nu är jag ju en vanligt lågutbildad kärring med värmevallningar och ett jävla humör att Spenshult borde visa sig på något sätt för att ta emot oss skåningar.
När man kommer in i foajen på lasarettet finns det en stor bokhylla med en massa olika informationsbroschyrer. Lydiagården har sin folder på flera ställen där. INGEN INFORMATION om Spenshult. Jag gick till kirurgmottagningen och frågade dom om dom visste nåt om cancerrehabilitering - Dom visste om Lydiagården men inget annat. Skam den som ger sig, så jag tog hissen upp till cytostatikamottagningen. Där hade dom Lydiagårdens folder, Informationen från Spenshult hittade dom inte, men dom hade visst fått några få broschyrer sa dom.
  Dom hänvisade till kuratorn , men kuratorn träffar man ju ofta i början av sin cancerresa och då tänker man inte på rehabiliteringen  som oftast är i andra änden av alla behandlingar., själv hälsade bara snabbt på kuratorn i samband med att jag fick mitt besked och hade sen ingen ytterligare kontakt. Kände att jag hade en inre styrka att rida ut stormen samtidigt som jag hade ett starkt nätverk runt om mig. Hade inte tid att prata med kuratorn idag så jag körde hem från Ystad lasarett  utan att ha hittat någon information om stället som "vann" upphandlingen alls. 
Mailade tidningen i helgen så jag tog turen in där för att kolla om dom ville hjälpa till och gräva. Jodå, Lollo skulle precis ringa upp mig när jag gick in på redaktionen, Blev en intervju där och så skulle hon gräva vidare i saken.
Nu får vi avvakta beslutet idag.....fortsättning följer.
Ska träffa personalstrategen på kommunen på torsdag och lufta mina funderingar om samtalsgrupper.
Men först är det 2 dagar bland ogräs och äpple i Kivik som gäller.

projekt på gång!!

Jag är en föreningsmänniska, och tycker om att engagera mig i saker och är beredd att göra saker konkret också. Just nu brinner jag av ganska självklara orsaker X:a för cancerfrågor och forskningen som gör att fler får ett bättre liv i sin cancerresa.  


Tror att jag ganska snart kommer att utbilda mig till Kontaktperson inom BRO, 

men jag har även ett  lokalt projekt som jag spånar på, i Tomelilla kommun som är min ARBETSGIVARE är vi runt 900 anställda tror jag,   och jag hoppas man är villig att göra något för de anställda som är cancerberörda. Själv drabbad eller anhörig. Bara i min enhet inom vård o omsorg är det flera som insjuknat  i bröstcancer sen maj-2010. Jag skulle vilja ha igång "snackekvällar" där man kan byta tankar och funderingar.  Så nu  håller jag  på att jaga vår personalstrateg, för att lufta mina ideér.  Vi får se vad som händer men kan man fixa rökavvänjnings kurser så.!!!

Har blivit uppringd från cancerfonden och kommer att delta i ett nationellt utskick  till 100 000 hushåll, där någon cancerdrabbad berättar sin historia. Jag blir en av dem. Blev intervjuad i fredags. 

Nu har jag äntligen börjat plocka äpple igen. 

Mail till politikerna i Region Skåne

Skrev igår kväll/natt följande brev till  till ledamöterna i arbetsutskottet i region Skåne, ordinarie och ersättare. Vet ju inte om dom ens öppnar det men man kan ju hoppas.




Hej ! 

Jag är en kvinna  som drabbades av bröstcancer för drygt 1 år sedan, 49 år gammal. Hela min cancerresa  påbörjade jag i maj förra året med operation och efterföljande tuffa behandlingar med cytostatika och strålning. Har drabbats av lymfödem efter avslutad strålbehandling. 

När de påtagliga behandlingarna ( op, cytostatika , strålning ) är klara börjar hjärnan ta in vad jag varit med om eftersom man under behandlingstiden "bara" överlever. Det är då vi likt likt fågelungarna ska lära oss flyga igen. Då är Lydiagården ovärderlig.

Vi vill lära oss flyga hemmavid, i den miljön där vi känner oss trygga, inte åka iväg 20-25 mil.

Livet fortsätter förhoppningsvis några år till för min del, hur många vet jag inte. Men jag kommer under resten av mitt liv ha ett cancermoln på min himmel, bra dagar ser man bara en tunn strimma och livet är lätt men efter bara några få timmar kan molnet ha tornat upp sig och blivit svart och hotfullt. Det är en verklighet som vi måste lära oss att hantera. 

Jag tillbringade 5 dygn på Lydiagården i mars -11, där jag lärde mig hitta verktygen för att ta mig vidare i min cancerresa, Lydiagården var en ovärderlig hållplats och oas i min resa.

Jag vädjar till er politiker att ta ett beslut som gör det möjligt för oss skåningar att även i fortsättningen kunna få komma till Lydiagården via vårdavtal. Allt annat vore skamligt.

Lydiagården måste få finnas kvar!!!!!!!

Åhhh... Jag blir så trött på politikerna i hälso och sjukvårdsnämnden i Skåne.

Som ni kanske minns så slöt dom avtal med en rehbiliteringsgård, för cancerpatienter, i Halland i våras istället för med den som ligger i Höör som har haft avtalet i mer än 10 år. Efter mycket påtryckningar fick den i Höör ändå några platser men nu är de på väg att försvinna. Anledningen??? JO, politikerna har sett att behovet har minskat. Det finns inte så många som söker sig till de platserna i Halland nämligen. Vilket underbart resonemang!!! Varför inte lägga Skånes universitetssjukhus i Kiruna också. Då blir kanske ALLA skåningar friska!!! För vem kommer orka söka vård så långt hemifrån? *SUCK!!!*

Nu drar jag SJÄLV i nödbromsen, innan någon gör det till mig.

Ibland är det bra att tänka efter både en och  två gånger, jag vill, vill, vill men måste nog ändå ta det lite lugnt. Så jag har avbokat plockningen i helgen, ska köra dit och "prova" i nån timme på söndag, svullnaden i armen märks ju oftast efter nån timme så på måndag vet om det funkar.
De där 10-15% X:a kraft finns inte där riktigt än.
Dottern har samlat vuxenpoäng idag - inskriven på arbetsförmedlingen, - kört in och tvättat bilen i automattvätt, -skaffat nytt bankkort med VISA.
Om 1vecka åker båda flickorna på charterresa till KOS, de åker med "ungdomsligan" så dom är 5 yrpottor som ska hålla reda på varandra.
Har ett projekt på gång, eller 2 egentligen, båda har en koppling till cancer och samtal. Får se vad det blir av det,  Det är tyvärr flera i min närhet som insjuknat sen jag fick min diagnos - flera av oss har det gemensamt att vi har samma arbetsgivare. Vill att man från arbetsgivarhåll gör något så att vi kan träffas, jag har mina funderingar men vi får se om jag kan sjösätta dem. En del kontakter som ska tas med rätt personer.!!!
Det andra projektet vet jag inte så mycket om än, vi får se om och när det blir nåt. Men det är spännande.

Intensiva dagar väntar.

Tog sovmorgon idag 06:15 tassade jag ner och satt i bilen när kl var halv 7.
Vi har så jäkla mycket ogräs att hacka, inte så konstigt efter allt regnande så det gör inte mig nåt att det är så.  Det är på något underligt vis rogivande och tröttande, precis vad jag behöver. Vädret idag har varit ljuvligt och då är det ett privilegium att få jobba ute.
Tor Erik har rensat och sorterat i garaget och det är så jäkla fint där nu.
Ikväll har jag passat en liten ljuvlig goldenpojke, Ludde helt underbart söt.
Dagen o kvällen imorgon blir intensiv.
Kivik 7-16,  till kompis på mat och film 16:30, Taktil massage 19:00 , Nattjobb kl 21;00 det är väl inte så optimalt och lite stressigt men ibland blir det så.
Ska kontakta CSK för ett intyg om särskilt högriskskydd, föga förvånande vill F-kassan ha ett läkarutlåtande. Får jag det godkännt slipper jag karensdag och min sjuklön betalas från F-kassan från dag 1. då slipper min arbetsgivare sjuklöneperioden.  Ska höra om dom vet nåt om operationen och när jag ska upp på ultraljud för knölen/körteln. vill ju jobba nu när jag kommit igång så jag hoppas att det tidigast blir operation nån gång i oktober, samtidigt vill jag ha det gjort.
Handläggningen i ärendet om hurvida jag varit allvarligt sjuk maler nog fortfarande, har hur som helst inte hört nåt än.
 Bytte till min andra "boop" idag, den med massage- baksida, för att kolla om jag får mindre besvär med den. Men jag är inte vän med mina BH:ar och löstutten, får liksom ingen styrsel på den kvarvarande och den lösa lever sitt eget liv i sin lilla ficka. Ska bli skönt när jag slipper min löstutte.


I helgen blir det äppleplockning i Bästekille, då ska jag testa om det fungerar. Håll tummar och tår för mig. Odlingen i Bästekille har jag  varit på i 3 år - 4:e i år. Det är också ett X;a  jobb, och goa pengar.

Det går upp, sen så går det ner, så går det upp igen - Livet är en Berg-o-Dalbana

Idag har det varit en SÅN dag när jag inte får någonting gjort....
och så är jag seg och stel i arm & axel.
och så kliar den jävla strumpan,
och myggbetten jag fick igår kliar också.
I natt sov jag knappt alls, slängde jag av täcket så frös jag och hade jag det på så rann svetten av mig.
Hatar sådana dagar!!!!! 
och så väger jag för mycket
och så är det massor av tvätt
och fönsterna behöver putsas
..................men annars är det riktigt bra behöver bara gnälla lite

Positiva energier - Ja, tack!!! Energitjuvar - stick iväg!!!

I torsdags grävde jag undan och bytte ut jord som var "smittad" av nåt som jag inte kommer ihåg namnet på. Märkte inte något i armen under tiden jag höll på men jag låg  vaken mycket under natten pga värk eftersom tumme, pekfinger & långfinger domnade bort. Haft lite ont i några dagar, men nu har det gett med sig.
Märker hur beroende jag är av positiva människor som utstrålar positiv energi.
En sådan person är S som jag träffade på Lydiagården, hon var så go o gla och hade så färgglada kläder. jag blir glad när jag tänker på henne, hon inspirerade mig att köpa alla mina färgglada klänningarna tidigare i somras.
När jag är på väg neråt i humör och sinnesstämning har jag kommit på mig själv med att jag klär mig i mörkare och mörkare kläder. Så klickar det till och jag vaknar upp - letar fram nån av mina färgglada klänningar och blir på bättre humör. Därför jobbar jag i mina rosa arbetskläder så ofta jag kan, får dagligen positiva kommentarer.
Tjejerna vann sin match igår, ruggigt viktiga 3 poäng i hamn. Idag har jag hjälp till i kiosken på herrmatchen även dom fick 3 poäng. Bra helg 6 poäng av 6 möjliga.
Har en försäkring som jag ville ändra lite på..... verkar inte vara det lättaste eftersom det ska skickas in en hälsodeklaration.... nu senast var det papper med fullmakter som skulle in. Visst är det så att det ofta ringer nån försäljare av något slag precis när man satt sig ner och ska ta det lugnt. Nu låter jag dem hållas en stund sen frågar jag om pillerna, för det är ofta piller dom säljer fungerar med cancermedicin?? Mer än en gång har det blivit tyst i andra ändan av luren. ;-)
Känner mig lite låg och smått irriterad på det mesta, gillar det inte för jag är inte sån egentligen. Skulle kunna köpa en JÄTTESTOR godispåse och bara frossa eller bara sova några dagar.

Go-fika idag

Idag fyller svärmor 69 år, hon tillbringar sommar halvåret på campingen i Nybrostrand. Det blir nog en Go-fika idag eftersom hon är en matmänniska.
Idag hade alla i familjen fritt från jobb på morgonen det händer inte så ofta. Naturligtvis vaknade jag till som vanligt  några gånger inatt men sov sen till 9:30 - Härligt!!
Jobbar natt i helgen, så rullar dagarna på och det känns så skönt.

Oscar Manuel Soto Aburto född: 2001-03-21

Vi har sedan 1995 haft ett fadderbarn i Chile genom SOS-barnbyar. Vi har skickat 200 kr i månaden, lite pengar för att göra livet lättare för en annan människa. Karen är nu 23 år och studerar till förskolelärare, hon kommer under utbildningen bo kvar i barnbyn.
Nu har vi blivit erbjudna att bli faddrar för en 10-årig kille. som bor tillsammans med sin biologiska yngre bror i  SOS-byn Angol.
http://www.sos-barnbyar.se/pages/default.aspx

Tjejerna ville gärna ha en "lillebror" i Chile så vi fortsätter som tidigare.

85% - bättre än så här blir det nog inte

Vi var på kräftskiva i lördags, en riktigt trevlig tillställning. Inflyttningspresenten var ett äppelträd, Discovery eftersom vi visste att det ända äppelträdet på gården var 100 år och hade sett sina bästa dagar. Värdparet hade gjort i ordning logen och när det var dags att gå hem var jag mer än lovligt yr.  Var för 1:a gången sen jag vet inte när BAKIS när jag vaknade.
Vi hade strax innan vi bröt upp från festen fått besked om olyckan som hade skett under fredagsnatten. Detta präglade sen hela familjen under resten av helgen eftersom vi känner de inblandade väl.
Töserna hade bestämt sen länge att dom 2 ville ha en egen dag, bara dom 2. Så i måndags körde jag dem till Göteborg och Liseberg. Karuseller på dagen och konsert med Oskar Linros på kvällen. Själv tillbringade jag dagen hos min moster i Mölndal, Hanna fyller 80 år idag så det blev lite firande.
Fortsätter och jobbar i trägårdarna på musteriet 2 dagar i veckan, ännu har vi inte börjat plocka äpple eftersom det blev svalare väder och mognaden kom av sig.
Märker ingen skillnad i svullnaden på armen om jag tar i eller inte, det mesta ger sig självt eftersom jag får ont direkt om det är något jag inte klarar. Fortsätter med pinkepillerna varje dag nu, märker stor skillnad på händer och fötter.

Nu är jag ledig några dagar och vi ska försöka få hus och hem i någorlunda skick innan helgen.
Det är inte som innan cancern, men tycker själv att jag är tillbaka så mycket som jag kan. känns som jag tappat 10-15% av orken men lär inte bli friskare än så här.

Voldemort och Gollum

När jag gick på cellgift tyckte jag själv att jag passade som Voldemort om jag skulle på maskerad, Maken tyckte jag var mer lik Gollum.
-Ja, så var det kanske ;-)

Det finns inte, det finns bara inte........

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,

en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,

en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,

en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

Predikaren (3:1-8)


Har precis fått veta att en tjej i mina döttras ålder som jag håller mycket av åter har mist någon hon hållit kär  Hon förlorade bägge sina föräldrar med kort mellanrum när hon gick på  högstadiet,  nu när hon nästan precis blivit sambo så omkommer hennes pojkvän i en olycka.  Det finns inte, det finns bara inte......

REGN , Regn och ännu mer regn men det skiter jag för ikväll ska jag äta Kräftor

Fredagens väder var precis som torsdagens - regn. Så jag tog itu det sista fixet i köket. Tak- och golvlister som skulle på plats och så in med barbordet och stolarna som vi fått av fam. Wallman. blev hur fint som helst.

Blev ett besök på växtkraft i Sk.Tranås där 1st Discovery (äppelträd) inhandlades som vi ska ha med som present till inflyttningsfesten/kräftskivan vi ska på lördag kväll.
Idag har det varit simskole avslutning vid vårt lilla bad. Jag hjälpte till med kransbindning och kaffeserveringen.Det regnade naturligtvis, så prisutdelning och servering blev inomhus.

Ikväll ska vi på inflyttningsfest/kräftskiva hos A & M. Dom köpte gården i juni 2010. Det blir fest på logen och jag ska försöka låta bli att snubbla på kullerstenen.
De sista 400 åren har gården tillhört min släkt, min mamma är uppväxt här. Min moster och morbror köpte gården 1984 och hade sen dess den som sommarbostad. Tor Erik och jag var de senaste 10 åren varit "hustomte" här, med fix både inne & ute. Min morbror gick bort i jan. -10 och gården kom ut till försäljning.
Har tänkt på om det hade "nån" mening, jag blev ju sjuk (diagnos) i april/maj -10.
Det är en stor trädgård och massa grönytor som kräver sin tid, Tor Erik hade haft svårt att hinna med att klara underhållet själv, det blev ju mer härhemma när jag fick behandlingar.
Paret som köpt gården värnar om det gamla och den gamla stilen i byggnaderna, det är sådeles inte ett köp för markens skull vilket är ganska vanligt här.

i väntans tider, men ändå "full rulle"

Jag går och väntar på besked eller någon reaktion på mitt brev till F-kassan, ska bli intressant. Sen ska det väl snart dimpa ner ett gäng kallelser till några årliga undersökningar som jag ska göra på CSK.
Samtidigt jobbar jag X:a 2-4 dagar i veckan på musteriet, och mår bra av det.Visst finns det saker som inte fungerar optimalt eftersom jag behöver hålla mig torr om högerarmen, men problem är till för att lösas. Man kan ha silver tejp till mycket.
 Har tagit semester från mitt LSS-jobb, 2 nätter varannan vecka.  Så jag jobbar bara 10 nätter / månaden just nu.
Flyr nog in i jobben en del för när jag är ledig sitter jag ofta vid datorn och GOOGLAR, då kan man ibland hitta saker man egentligen hade mått bättre av att inte veta. Tittar gärna bakåt och minns de roliga sakerna som jag gjort i mitt liv, har svårt att hitta någon "målbild" i framtiden, eller så vågar jag inte tro. Jag lever här och nu.
I morse gick jag hem de 6,2 km från mitt nattjobb, 57 min. Det regnade lite stilla hela tiden, men det var så skönt. Regnet är lika bra att göra sig vän med och hantera, precis som lymfödemet.
Maken är sängliggande sedan några dagar med nån form av hortons huvudvärk, så eventuellt måste vi köra in till sjukhuset så han kan få en "cocktail" av mediciner som efter mycket letande visat sig fungera vid tidigare tillfälle. Han har en whip lash-skada sedan innan och sliter med svår värk varje dag. 2 timmar senare.....Tor Erik har fått sin "cocktail" , tabletter och sprutor med hästdoser. Nu är vi hemma igen, huvudvärken har släppt men han är trött av bl.a. stesoliden.

 Snart finns det massor av svenska äpple i hyllorna, Discovery är en personlig favorit.

HÄR jobbade jag när jag bodde i Norge, har stor nytta av det jag lärde mig där fast det är nästan 20 år sedan. Igår fick jag kontakt med en av mina arbetskamrater från den tiden på facebook.

Velkommen til Kapellveien habiliteringssenter

Det faglige arbeidet ved Kapellveien habiliteringssenter bygger på strukturert pedagogikk og behandling basert på det enkelte barns læreforutsetninger og utviklingspotensiale. Målet er å legge til rette for optimale muligheter for læring, mestring og utvikling for den enkelte. I vårt arbeid er det sentralt at barna skal trives når det trenes på nye ferdigheter, og vi legger stor vekt på et nært samarbeid med foreldre og fagpersoner i 1. linjen som har daglig kontakt med barnet.

Från idiot till medborgare, & Vad är en "Lassedag" & "kissedag" ??

För så där 25-30 år sen jobbade jag på Simrishamnshemmet, en instution för personer med utvecklingsstörning.
Det var det gamla lasarettet i Simrishamn som hade stora fina tegelbyggnader, här bodde som mest 170 personer med begåvningshandikapp. Byggnaderna revs i slutet av 80-talet och ersattes med ett antal byggnader som redan innan dom togs i bruk var otidsenliga eftersom de fortfarande låg inom ett begränsat geografiskt område.  Nu är en del av dessa byggnader privatbostäder, friskolor och korttidsboende.

 Mannen i videon var socialstyrelsens tillsyningsman Karl Grunewald, han åkte runt och inspekterade olika instutioner i hela Sverige. bl.a Simrishamnshemmet. Utan honom hade inte tillvaron för våra funktionshindrade sett ut som den gör idag. Han jobbade för det som vi idag ser som en självklarhet, att man ska få bo och arbeta ute i samhället precis som alla andra även om man har ett funktionshinder.

Han har skrivit en bok om de utvecklingsstördas historia, Från idiot till medborgare, ett kapitel handlar om Simrishamnshemmet som han ansåg var X-a dåligt. När jag började där 1981 bodde flera personer i samma    rum, det förekom att man delade rum  med 3 andra. Men de allra flesta bodde i dubberum. Enkelrum hade i stort sett bara de som av någon anledning inte kunde dela rum med någon annan.
Jag har ju varit "omsorgen" trogen sedan 1981, kanske på gott och ont. Har dock bytt både arbetsplatser och land i perioder under mitt yrkesliv.  Tror nog jag hängt med ganska bra i utvecklingen och ser personens bästa även om jag ibland trampar andra folk på tårna.
Vid en arbetsplats som jag hade i mitten av 90-talet träffade jag en kvinna från Stockholm som en sommar på tidigt 80-tal jobbat på Simrishamnhemmet som semestervikarie. Hon berättade för mig om sin 1:a dag på "himmet",när hon hälsade på innan hon började jobba där.
Avdelningen hade nog runt 15 boende och i 1.a rummet hon tittade in i låg det en person i sängen fast det var en bit uppåt dagen. Även i 2:a & 3:e rummet låg det folk i sina sängar. Hon undrade då varför.
- Det är så att dom har sin Lassedag idag,
Okej, hon gick hem och funderade vad det här "Lassedag" var för något, hm....nästa gång hon kom till jobbet var det andra personer som låg i sina sängar för att det var "Lassedag", då kunde hon inte annat än fråga:
- Vad är en "Lassedag" egentligen?? Svaret hon fick var hon inte beredd på för personalen var brutalt ärlig. - Det är dags att skita.

Så nu när jag börjat med mina Furosemid för att bli av med lite vätska, får jag ta dem på mina fridagar och planera in mina "kissedagar" , För det är inte så att vi skaffat kissekatt. 

Planerar för måndagen, kan nog fylla ut den dagen också.

Har ledigt i morgon, ska inom chefen med lite papper som behöver skrivas under till F-kassan."Ansökan om högriskskydd"  Sen blir det nog en tur till Rehabhuset också. Har jobbat ganska många dagar nu så tiden för träning har inte funnits. Men å andra sidan har jag nog fått tillräcklig träning på jobbet. 

Vår lilla Polo behöver lämnas in på verkstan, låset till bagaget har gått i baklås. och växling-spaken är trasig - den är tejpad med fotledstejp men det håller inte. 

Eftersom det regnade rejält tidigare idag blev det inget gjort i trädgården, men om det håller tätt i morgon blir det nog lite ogräsdragande då istället.

Ev. kör vi och fixar diskmaskin också och så ska Trine övningköra - Premiärtur.

Fix i min egen "have".

Blev en kort arbetsdag i Kivik i fredags, vi packade om de svenska äpplena som skulle ut till försäljning.
Just nu finns det 3 sorter:: Start Earlyest, Astramel & Transparante Blance.
Köpte lite nya blommor till krukorna och fortsatte med rabatterna här hemma på eftermiddagen, Idag har jag klippt gräset, FY FAN vad jag blev trött. Imorgon ska jag dra ogräs om det inte regnar.
Gjorde turbyte på mitt LSS-jobb, jobbar ett 24-timmars pass istället för 3 nätter.Lördag från kl 15 till söndag kl 15.
har börjat med tabletten som doktorn skrev ut i torsdags, redan nu märker jag att mina skor har blivit för stora så den har nog effekt. Blir väl att jag tar dom de dagar jag inte jobbar, och det är ju inte så ofta.

simborgarmärket 2011 - check!!

Då har jag gjort min plikt, i allafall om man bor i Spjutstorp.
Där återvänder man år efter år och tar simborgarmärket i byns bassäng.
Badet byggdes 1937 och blev invigt 1938, det var byns skollärare Hans Persson som lyckades få folk att engagera sig i bassängbygget. Det är landets äldsta friluftsbad som är byggt ute på landsbygden. 25 m. och tempererat vatten är 1 av 4 friluftsbad i Tomelilla Kommun. Det är en liten pärla och en riktig oas för stora och små.
Jag lärde mig simma när jag var 5 år, och har återvänt till badet för att simma de 200 m. i 38 år.
Min baddräkt är helt okej - så länge den är torr......då sitter protesen där den ska men det kändes som protesen satt nere vid naveln när jag gick upp ur bassängen  MEN det bjuder jag på. Är lite snål och vill vänta med inköp av specialbaddräkt tills efter min operation.
Ibland tänker jag knasiga tankar:  Har funderat på om protesen flyter eller om den sjunker som en gråsten ?? någon som kollat??  Sjunker den är det ju inte så bra om man är på djupt vatten, att dyka ner 4 meter efter den är kanske inte så kul. Och flyter den så är det ju inte heller så bra. Det var dagens fundering,
 Ska till doktorn i eftermiddag för att kolla upp knutan. Har ju inget bröst att jämföra med och jag går ju inte omkring och känner på andras heller. Åter från doktorn, blir remiss till bröstmottagningen för kontroll. samt en del blodprov som jag får svar på senare. Fick utskrivet tablett så jag kan pinka av mig lite överskott - ska bara hitta lucka i schemat när jag kan ta den.

Årets äppelskörd har startat idag

Idag har killarna i odlingen plockat de första Transparente blanche
Den tidigaste äppelsorten, plockas normalt tredje veckan i augusti. Sorten började odlas i Sverige i slutet av 1800-talet. Frukten är grön, senare gul, med en äggrund form. Enligt mångas mening det bästa äpplet till mos eller kräm. Äpplena säljs i Äpplets hus, Kiviks Musteri för 15 kr/kg.

Själv har jag tillbringat ytterligare en dag bland ogräset, men jag trivs alldeles förträffligt med det. I morgon är jag ledig, då ska jag försöka ta ett tag i mina egna rabatter. Det händer alltför sällan och nu är "nällorna" riktigt höga. 

Fick samtal från E. idag, vi jobbar inom samma förvaltning i kommunen. Hon blev opererad för BC i början av juli, och snart väntar strålning för hennes del.

Tycker att det finns ruggigt många i min närhet som får BC- diagnos, men det är kanske så att kvinnorna har blivit duktigare på att undersöka sina bröst och därmed upptäcker knölarna snabbare. En del av kvinnorna har tagit kontakt med mig och jag

hoppas att jag genom att vara öppen med min BC kan hjälpa dem lite på vägen. Att man vågar fråga om man undrar över saker, och att jag kan ge lite tips. tex: diagnosförsäkringen som de flesta fackföreningar har för sina anställda, och reglerna för sjukresor. Men även kunna prata om de bitarna som är jobbiga känslomässigt.

 Tänkte på Anna när jag körde hem idag, känns fortfarande så overkligt att hon är borta. Vi som båda skulle få ett bättre 2011 än 2010. Så blev det så här.....

Kajsa blev glad och fick "frispel" när jag kom hem idag, sprang runt runt som en galning, det värmde mitt frusna hjärta.

Negativa minnen som jagas bort av positiva.

Idag för 1 år sedan fick jag min 1:a FEC-behandling, har haft en känsla av olust hela dagen för minnena pockar på. Jobbiga tankar och minnen.

 Lisa skulle blivit 15 år idag hon var min följeslagare under jobbiga dagar, vi har urnan med hennes aska stående här hemma. Idag är en bra dag att sätta ner  urnan.

.Nu bor Kajsa i familjen, hon har utvecklats från att vara totalt apatisk till att visa känslor och glädje när man kommer hem. det är dock fortfarande massor av jobb med henne för att hon ska känna trygghet.






Det är min namnsdag idag och snälla Viola bjöd på glass till fikat.
Blir så glad när personal och besökare på Kiviks musteri säger att jag gör dem glada när dom ser mig i mina rosa arbetskläder. bild kommer senare.

Skriver brev till Kassan

 I kväll ska jag skriva ett brev till min handläggare på Försäkringskassan, dom överväger att inte tillstyrka min ansökan om sjukpenning enligt normalnivån 80%, just nu kan det ju kvitta det handlar om 25 dagar som jag haft lägre ersättning 75% innan jag blev friskskriven.  Men det är det här med vad som räknas som "allvarlig sjukdom" som stör mig. Godkänner jag ett nej, så håller jag med om att jag inte varit allvarligt sjuk. Det finns ju inte på kartan att jag gör något sådant. Kassan vill ha synpunkter från mig senast 8 augusti. En stor skillnad om jag får rätt är att antalet dagar är obegränsat, men om jag får negativt besked så är det 90 dagars karens innan jag får 365 nya 80%-dagar. Med tanke på den kommande operationen så bör den inte bli innan 18 oktober i såfall. Det här med sjukpenning är en djungel.