Vem FAN släckte ljuset??

När jag blev sjuk såg jag  min cancerresa som ett projekt jag skulle genomföra för att när allt var klart återvända till det vanliga livet lika stark som innan.
Jag är en otålig människa och vill ha kontroll och struktur och att det ska gå på räls. Är nog lite arbetsskadad efter alla år i omsorgen,  där vi jobbar med TEACCH och tydliga  mål med start-slut på aktiviteterna.
Allt  funkade bra efter operationen och innan behandlingarna satte igång. Under cellgifts-behandlingarna är det ju normalt att må dåligt, tröttheten under den intensiva strålningen, också det var jag beredd på tycker jag. Men jag trodde fortfarande att jag skulle komma ut på andra sidan utan större defekter. Nu inser jag att jag var naiv som trodde det, man blir verkligen tilltufsad rejält och TRÖTT.  Även om cancern är borta så finns det så många efterdyningar efter cellgifterna och strålningen som man måste hantera varje dag. Som sagt är jag otålig och tycker att krafterna borde återkommit nu.

Nu vet jag att detta är en vanvettig jämnförelse men så här känner jag mig  ....man har en jäkla bra spis som går på 3-faser, den går sönder - lämnas in på reperation och när den kommer tillbaka så fungerar den bara på 1-fas.


DET ÄR SÅ FRUSTRERANDE!!!
Jag är en person som vill kunna ta i rejält, att jobba hårt fysiskt under en hel dag har inte begränsat mig innan och det är så JÄVLA frustrerande att det inte fungerar nu. Som sagt jag är otålig och det kommer kanske men jag vill att det ska fungera nu. Hade ju varit skönt att ha några dagar/veckor med energi innan jobbet kallar.
Ska ringa kuratorn imorgon och hoppas jag kan komma för samtal på måndag när jag ändå är på sjukhuset.
I morgon ska jag till Rehab igen för knäträning, och på måndag åker port-a-cathen ut.
Nu JÄVLAR ska jag måla väggarna i köket.