Men nåt händer och ängen mår inte bra , blommorna vill inte gro och blomstra, kossorna byter till en annan äng och barnen kommer inte till min äng. ( Här tänker jag på tiden när jag fick diagnosen och operationen.)
Sommaren tar slut, hösten kommer och ängen är riktigt brun och grå.Ibland tror jag att ängen kommer att dö.
(Perioden av cellgifter och strålning.)
Så kommer vintern, ett vitt täcke döljer ängen och jag vet inte riktigt hur den mår.
(Det speglar tiden sen jag blev färdigbehandlad.)
Våren kommer och min äng är full av mullvadshögar och vildsvinen har också roat sig där. Jag ser inte ängen för alla högarna och vissa ter sig som berg för mig. (bl.a mitt lymfödem)
Jag inser att jag behöver hjälp för att få ängen att blomstra igen. Då kontaktar jag Lydiagården och får komma dit under 5 dagar, där hjälper dom mig att få bort bergen som vildsvinen bökat upp, och mullvadshögarna jämnas gemensamt till så gräset kan gro igen. Grunden är lagd, nu behöver ängen torka upp lite, kanske ska jag klippa gräset och plantera in lite blommor och äppelträd men jag känner att min äng kommer att blomstra igen, vem vet kanske kommer kossorna tillbaka. Barnen kommer säkert att skrattande springa barfota på min äng.
bilden lånad av modestymia.blogg.se
3 kommentarer:
Carin vad bra skrivit och "målande"
Du är en riktig konstnär. Bruno
Jag kommer gärna och myser på din sommaräng. Vilar ögonen mot solen och luktar på blommorna. Jag tror att den kommer att blomstra som aldrig förr! <3
Du kommer ha dem vackraste ängen i sommar :)
Kramar från Lisbet
Skicka en kommentar