Idag är jag GLAD !!!! En etapp till avklarad.

Cancer är individuell, och alla dom beslut man tar när man fått cancer individuella. Det finns nog inte 2 cancerdrabbade i hela världen som reagerar likadant. 
Jag berättar i min blogg om mina val och det som känns rätt för mig. Idag blir det ett naket inlägg, så sluta läs nu om du inte tål det. Men det blir inga bilder. Dom som ev. får se förutom mina närmaste är mina "bröstsystrar" men då får dom höra av sig via mail. .
En etapp i min resa har jag gjort idag.
Jag bestämde mig ganska tidigt i min "resa" att jag INTE vill ha något nytt bröst. Tvärtom ville jag ta bort även det "friska" bröstet, för om möjligt minimera risken för cancer där. När jag sedan fick lymfödemet som i perioder gör att förutom armen även bröst, axel och skulderbladregionen svullnar så blev det ännu med självklart för mig. Det bästa sättet för mig att "trycka undan" svullnaden är att ha ett stramt linne på mig. När jag har BH har jag ett X-bröst ute i under armen eftersom resåren stasar och hindra svullnaden att rinna undan. Ni som träffat mig vet att jag har/hade stor byst så gå i linne utan BH funkar inte för mig.
Idag har samma läkare som förresten är plastikkirurg och opererade mig för cancern den 8/6 -2010 opererat mig. Har fullt förtroende för honom, Tummen upp!!
Blev inskriven kl 7 i morse och lade mig på operationsbordet vid halv 8. Jag skulle ju göra ingrepp på båda sidorna, dock inte så stort på högersidan men där har jag ödemet och man ska undvika att sticka där. Så jag fick min nål i foten, och blev således sövd via foten, sköterskan informerade anestesiläkaren att: - nu har jag satt en fot i nålen, HAHA!!! det blev ett gott skratt denna tidiga måndagsmorgonen.
Bröst 1: (cancerbröstet) Mitt ärr efter förra operationen blev riktigt brett och inte speciellt vackert, detta beror på att jag hade 2 kraftiga infektioner. Den 1:a efter 1:a cellgiftskuren som innebar 5 dagar isolering med penicillindropp och den 2.a precis efter avslutad strålning när jag fick rosfeber. Idag blev ingreppet i det bröstet större än tänkt eftersom det behövdes rensas upp för ärr-vävnad och jag hade under hela dagen ett dränage inlagt som drogs innan jag åkte hem.
Bröst 2: ( hängboppen)  Min önskan var att ha bort det helt, men...nu är det minimerat så mycket att jag kan slänga alla mina BH:ar all världens väg och använda enbart linne till vardags. Har ett litet bröst och bröstvårtan är flyttad ca1 dm. Om jag vill kan jag ha en BH och en liten protes när jag ska på fest. Det togs bort ca 1kg vävnad och ändå har jag lite kvar. Hujeda mej sån byst jag haft!! ALLT skickas för analys och det känns tryggt.
Jag har vid alla tidigare operationer jag genomgått varit väldigt illamående efteråt, det var inget undantag idag så även om jag blev opererad som första patient idag var det MÅNGA som både kom och gick när jag låg där.  Hade en del ont också och har under dagen fått smärtstillande morfinliknande preparat som gjort att jag sovit i långa perioder. Vid 17:30-tiden var jag så pass pigg att jag kunde kissa äta och dricka, så 18:15 åkte jag med sjukresa hem.
Från 1 oktober är serviceresorna kontantlösa, man får en räkning på månadens resor efteråt.
 Har fått utskrivet en hel arsenal med värktabletter samt förnyat mina recept på tamoxifen och furix.
Jag blir sjukskriven i 4 veckor, ska på åter-besök hos bröstsköterska om 1 vecka och till doktorn om 4 veckor.

Titta 10 kr, Känn 20 kr.

Onsdagens eftermiddag tillbringade jag i Kivik och på kvällen tittade jag på Rosa Bandet.
Sista torsdagen i oktober är det Mikaelimarknad i Tomelilla. Vi i Bröstcancerföreningen Viktoria, Östra Skåne var på plats för att sälja Rosa Bandet - grejer. och naturligtvis samla namn till Lydiagården. Försäljningen gick utmärkt, vi hade en jämn ström av kunder hela dagen. Och väldigt många nya namn på våra listor blev det också.
 Jag hade tagit med en av mina proteser. Den låg i sin Rosa ask. Är det marknad så är det och jag är lite galen..... så vi skrev TITTA 10 kr, KÄNN 20 kr. Tror vi drog in 400 kronor till Bröstcancerforskningen på min löstutte. Vår lokala tidning kom förbi vårt stånd, och idag så står det i artikeln om marknaden om oss och att vi visade bröstet. Det var det närmaste man kom lättklätt.
 Fick positiv respons från flera marknadsbesökare som hört mig på radion  10:30 -11:00   11:00 - 11:30 
11:30 - 12:00 dom tyckte att det lät bra och förstod om jag var nervös. Och att vi lät så äkta i våra berättelser.
Vi packade ihop vid 4-tiden för att vara med på manifestationen i Kristianstad, det regnade lätt så vi var en liten skara som samlades på Lilla torg för att tända marschaller.
Idag har jag gjort min sista arbetsdag i Kivik på ett tag, eftersom jag ska opereras på måndag. Jag ska anmäla mig i kassan kl. 07:00 så taxin är och hämtar mig 05:35 på måndag-morgon. Det blir nog känslosamt på måndag, men det här är en "positiv" operation som jag velat ha gjord sen operationen då dom tog bort tumören.
Nu väntar jobb 2 nätter, klippning imorgon och ett besök på Röda Korsets vesper på söndag där jag ska prata i 5-10 minuter om Lydiagården och cancerrehabilitering. Jag ska INTE hålla föredrag - som det står i dagens tidning det ska en kvinna som kommer från "Läkare utan gränser" göra. Men förhoppningsvis kommer jag att få ihop fler namn.

Radio debut.

När jag vaknade i morse hade jag 10 000 fjärilar i magen, inför min medverkan i direktsändning i Rosa förmiddag i P4 Radio Kristianstad med Helen Persson. Förberedde mig igår kväll med stödord , men jag var ändå riktigt nervös. Ing-Marie och jag satt med i studion 10:30 - 12:00.
Tyvärr blev det alltför lite tid över så jag hann inte prata om uppropet och namnlistorna för Lydiagården. Men vikten av proffsig rehabilitering hann jag nämna. Men om det är någon som vill veta mer så finns jag i Tomelilla hela dagen i morgon.

Efter avslutad sändning var det dags för fotografering,  Jag är som jag är....så löstutten åkte fram :).    Efter måndag kommer jag inte att använda den, ska bli så skönt.

Radio Kristianstad på onsdag.

Ska försöka tänka efter före på onsdag när jag sitter med i studion i Radio Kristianstad, "Förmiddag med Helen Persson". 10:30 - 12:00  inför Rosa Bandet-galan på kvällen. Har fått det bekräftat idag.  Jag och Ing-Marie som också är en BC drabbad kvinna ska berätta lite om hur vi hanterat vår BC, blir förhoppningsvis en del prat om vikten av bra Rehabilitering  och Lydiagården - det "brinner" jag för.
Ska skriva ihop lite stolpar  i morgon så jag inte helt tappar tråden.
Idag avslutade vi plockningen ute i odlingen, nu är det kanske nån timmes jobb kvar på träden inne i trädgårdarna sen är plockningssäsongen över för den här gången. Vi har blivit lovade tårta till fikat i morgon. Men innan dess är det "trädgårdstjänst" tror det blir att skyffla jord till "Hasselmus-lunden".
Vecka 46 ska jag ha  behandling  med "manuellt lymfdränage", Kerstin min sjukgymnast har bokat in mig flera dagar efter varandra. Det blir massage - bandagering, massage - bandagering, massage - bandagering , tills man uppnått ett önskat resultat. Bandageringen görs stramt och efter en viss teknik som gör att lymfvätskan tvingas uppåt mot kvarvarande fungerande körtlar.
 Förhoppningsvis blir min arm någon cm mindre efter behandlingen, vi ska göra en ny mätning och beställa nya armstrumpor när  vi är klara.

Förbereder mig inför torsdagens marknad.

Efter att ha skjutsat svärmor till flyget körde jag till Bo Olssons och köpte en lamineringsmaskin. Har under eftermiddagen förberett material som vi ska ha med på marknaden. Har laminerat de tidningsartiklar jag har hittat som handlar om Lydiagården och cancerrehabilitering, det börja bli några stycken nu. Både Skånska Dagbladet och Kvällsposten hade stora artiklar idag.
Har även fixat med Rosa Bandet materialet, det blir ju lite mer hållbart när det är laminerat. Idag har jag pratat med 2 till som fått cancerfondens material där jag är med.
Det händer troligtvis saker på onsdag fm också men har inte fått det bekräftat än, återkommer till det när jag vet mer.
Har funderat på om jag ska fortsätta blogga eller inte. Tror att jag fortsätter. Min blogg kan bli en möjlighet för mina framtida barnbarn att lära känna mig om....................................naturligtvis hoppas jag att jag ska sitta och krama dom när jag är gammal och skruttig men................
Kusin Vitamin med make är nere i sitt sommarhus, och nu har dom kommunalt vatten. Det tog bara kommunen 1 år att fixa det.

Här rullar livet på som vanligt.

Var och kollade på damträningen i onsdags, platsen var den nya konstgräsplanen i kommunen. Tänk om vi hade haft den planen på vinterträningarna när jag själv spelade fotboll, nu är det bara att hoppas att de nya konstgräsplanerna i den sydöstra delen  av Skåne ger lite nytändning till fotbollsintresset bland ungdomarna.
Igår hämtade jag namnlistor i Tomelilla och har nu drygt 1400 namn insamlade i ett kuvert, vet att minst 500 nya är på gång i posten. Och många, många fler som kommer sen.

Tessi har på mitt uppdrag köpt  Rosa rattmuffar, så nu är Tessi´s bil,
"Mule´n" och Olle´s traktor pimpad det blev så fint så.
Utskicket från Cancerfonden och Rosa Bandet kom också idag, fick 10 brev att dela ut till nära och kära som vill skänka pengar. Hoppas att jag får fler har räknat med 30. Ska bli spännande om någon jag känner fått brev som innehåller min berättelse, vet redan 1.


Ska köra svärmor till flyget i morgon förmiddag, hon ska på en minisemester till sin kusin i Spanien.

På torsdag när vi är på Mikaelimarknaden i Tomelilla säljer  vi bland annat Kevin Borg´s skiva. Minst 30 kr/skiva går till forskningen - skivan kostar 50 kr

Jag mår bra, och räknar ner dagarna till op.

Vi håller på med plockningen av de sena sorterna nu, snart är även denna plocknings-säsong över. Nere i trädgården och besöksmålen gör vi en höststädning  innan det är dags att stänga trädgårdarna för vintern.
Nu har jag uppfyllt "karensen" för att kunna få sjukpenning enligt normalnivån (80%) igen, men jag ska ringa och kolla med min handläggare för säkerhets skull.
Fick  2 paket i posten idag, det 1:a från min lillasyster Boel som har virkat en rosa / svart mössa och öronvärmare till mig. Så glad och överraskad jag blev, invigde den ikväll på fotbollsträningen  så go o varm. :)  nu när jag jobbar mycket hinner jag inte vara så social med telefonsamtal till nära och kära men i eftermiddags ringde jag henne. Hoppas jag är förlåten, jag har ju varit borta från jobb så länge och glömmer mig själv ibland.
I den 2:a paketen låg det 10 st gröna band från Gynsam, De av tjejerna i damlaget som spelade fotboll med A. kommer att få varsitt band av mig. Vi är många som OFTA tänker på A.
Nu är min jacka smyckad med 3 band i olika färger, Rosa - Bröst / Grön - Gyn. / Blå - Prostata.
Just nu (idag) mår jag bra och känner mig lugn inför den stundande operationen den 31:e. Men kommer att be om så mycket premedicinering som möjligt så jag inte får panik när dom börjar greja med mej . Mådde ju skit senast jag var hos tandläkaren, tårarna sprutade och hjärtat rusade bara dom skulle lägga bedövning, tror det var nån form av ångestattack. Men vet inte -  har inte varit med om det varken innan eller efter.
Har min egen teori om varför det blev så, tror det hade blivit FÖR MYCKET  helt enkelt och bägaren rann över.
Tydligen har min insändare som jag skickat till ett stort antal skånska dagtidningar publicerats i Skånskan idag.   Det gillar jag!!
När politikerna kommer med stolleprov , så engagerar jag mig i  sådana här "projekt" som Lydiagården och cancerehabilitering. Och om jag engagerar mig så gör jag det fullt ut, har svårt att gå in i nåt på halvfart.
I somras skrev jag i något inlägg att jag trots att jag jobbade mer än heltid  fattades 10-15% av mitt gamla jag.
Dom 10-15% har jag hittat nu och dom lägger jag på att försöka förändra politikernas beslut. Om jag så ska stånga mig blodig.

Min dotters svenskreportage i skolan

VÄGEN TILLBAKA MED CARIN LÖKKEN

Den 17 maj 2010 var för många säkert en helt vanlig vårdag, ingen sådan dag man lägger på minnet. Men för min mamma Carin Lökken, då 49 år var det den dagen som skulle förändra hennes liv för alltid. Två veckor tidigare kände hon en knuta i hennes högra bröst och den 17 maj var det bekräftat, hon hade bröstcancer.

Carin Lökken är 50 år och gift med min pappa Tor Erik och mamma till mig och min storasyster Theresé. Tillsammans bor vi den lilla byn Spjutstorp utanför Tomelilla. Hon har hela sitt yrkesliv jobbat med funktionshindrade personer, ett jobb som passar henne perfekt då hon älskar att hjälpa andra. Sen tre år tillbaka jobbar hon även på Kiviks musteri där hon började som äpple plockare och hjälper nu till i odlingen samt trädgården. Att få cancer är en livsomställning, men när man tittar på min mamma skulle man aldrig kunna gissa allt hemskt hon har gått igenom under året 2010.

Hon lyser upp ett rum med sitt leende och gör sin omgivning glad, fråga vem som helst. Många människor som drabbas av cancer tycker det är såpass jobbigt och påfrestande att dem helt undviker att prata om det. Mamma har varit väldigt öppen med sin sjukdom, något jag och min syster är väldigt tacksamma för eftersom det har gjort det så mycket lättare för oss att hantera allt som hänt.

Carin har dessutom en blogg som hon driver och har drivit under hela sin sjukdomsperiod, där hon skriver sina tankar och funderingar kring cancern. Hon öppnar med texten ”Kampen mellan det goda och det onda. Eros var en kärleksgud, Thanatos, en dödsgud i grekisk mytologi. Thanatos hade en speciell fackla som han kunde styra folks liv med. När han vände på facklan så slocknade lågan likaså den dödliges liv. Min fackla ska brinna länge än. Så é de bara.” Min mamma kommer i detta reportage berätta om sin kamp mot cancern och hennes väg tillbaka.

”Jag upptäckte något konstigt i höger bröst en gång när jag duschade. Sen tänkte jag väl inte mer på det utan noterade att det är nog snart dags för mammografi. Och mindre än en vecka senare hade jag en kallelse i brevlådan för rutinundersökning av brösten” Kanske var det ödet, eller bara en tillfällighet men hursomhelst är vi väldigt tacksam för den kallelsen. För precis som hon hade befarat fanns det en knuta i hennes högra bröst och efter två-tre veckor blev hon kallad till en kompletterande undersökning på Centralsjukhuset Kristianstad, CSK den 3 maj.

”Redan då visste jag nog omedvetet att här är något som inte stämmer.” Och mycket riktigt var det på höger bröst man sett något oroande på bilderna tagna på mammografin. Där blev det många nya bilder, ultraljud och slutligen en finhålsbiopsi av knutan. ”Enligt läkaren bör man oavsett om det är en snäll eller elak knuta operera bort den. Så jag åkte hem och bad er att helt enkelt ställa in er på att det var en elaking. Det var många tårar som föll från våra kinder under de veckorna innan vi fick det slutgiltiga beskedet.”

 Och det är väl förståeligt, för det är inte lätt att få reda på något så hemskt som att ens mamma eller fru har bröstcancer. Hela familjen tyckte det var jättejobbigt när vi fick beskedet. Jag har alltid sett min mamma som en superhjälte och hon har alltid varit väldigt stark som person, och då blir så konstigt att se ens mamma svag. I sådana situationer måste man själv försöka vara stark, för mammas skull, men det är svårt när man inte kan hålla tillbaka tårarna. För det är inte bara för den som drabbas av cancer livet förändras radikalt. Utan livet vänds upp och ner även för oss anhöriga. Det blir lätt att man känner sig otillräcklig, hjälplös och frustrerad.  Vi ville jämt finnas där för mamma, men samtidigt var man rädd för att göra, eller säga fel saker.

”Den 17 maj åkte jag och Tor-Erik upp till CSK och jag fick det tunga beskedet att jag har bröstcancer, operation blev bestämd till 8 juni. Redan där och då bestämdes med läkaren att hela mitt bröst skulle tas bort.” Tiden mellan beskedet och operationen försökte Carin hela tiden ha tankarna på andra håll. Hon jobbade en hel del extra på Kiviks musteri och det gav henne krafter som skulle stärka henne de kommande månaderna. ”Som av en tillfällighet var det under denna period äppleträden började blomma. Det var så himla vackert och kändes ironiskt nog som att vara i Nangijala fast man levde.”

Runt samma tidsperiod skulle jag och min syster gå på sommarlov men den vanliga glädjen man känner inför ett sommarlov överskyggades av oron för Mamma. Vi försökte vara positiva och ha humöret uppe när vi var i skolan och var med våra vänner men det var svårt då våra tankar hela tiden var med Mamma.

Och tisdagen den 8 juni var det alltså dags för operationen. Operationen gick bra men dem var tvungna att ta lymfkörtlarna i armhålan också eftersom det tyvärr fanns cancerceller i portvakten. Detta betydde alltså att det skulle bli någon typ av efterbehandling. För att försäkra sig att det inte fanns några cancerceller kvar i kroppen bestämde läkarna sig för att både cellgiftsbehandling och strålning var nödvändigt. ”Klart det kändes jobbigt att få det beskedet. Men man måste helt enkelt ta allt bit för bit.” Carin hade ett mål och det var att ta sig igenom detta och kunna jobba fullt igen så snabbt som möjligt.

Den 2 augusti började cellgiftsbehandlingen och precis som läkarna varnat blev det fyra väldigt tuffa månader för Carin. ”Det kallas lilla döden av en anledning och man mådde för jävligt helt enkelt. Det enda som gällde var att överleva, man orkade inte tänka på något annat.” Och inte långt efter hon blev klar med cellgifterna började strålbehandlingen. Det pågick från den 13 december till den 20 januari, då Carin 5 dagar i veckan gick upp 05.00, åkte taxi hemifrån 06.00, var på sjukhuset i lund 07.00 och hemma igen 09.30. 25 stålningar i 5 veckor blev ganska intensivt för Carin.

Men så var behandlingarna äntligen klara men hennes väg tillbaka pågår än. Hon måste i 5 år ta antihormoner som hämnar tillväxten av cancerceller innan hon kan friskförklaras. Men när Carin kommit ut ur ”bubblan” hon tvingats leva i det senaste halvåret slog verkligheten hårt. ”Det var först då man förstod var det var man gått igenom. Under behandlingarna var jag mest fokuserad på att ta mig ur sängen om dagarna eftersom jag mådde så fysiskt dåligt. Efter behandlingarna var det precis som saker kom ifatt mig, rent fysiskt mådde jag bra men tankarna snurrade och då gällde det att dem snurra på rätt håll.”

 Hon fick dessutom reda på att hon måste dras med ett lymfödem i höger arm vilket innebär att hon alltid måste ha en hårt sittande hudfärgad kompressionsstrumpa på armen för att undvika att armen svullnar upp. ”Tyckte nästan det var jobbigare än cancern, för detta kan jag inte bli av med. Det gör så jag inte kan jobba som vanligt och göra sådant jag älskar.” Och ännu ett bakslag kom då vi tvingades ta farväl av vår hund Lisa, som vi haft i 14 år. ”Våren 1997 flyttade hon in till oss och Lisa och jag har sen dess haft ett mycket speciellt förhållande. Fast jag vet att hon haft ett bra liv och att det var dags att gå vidare så kändes det som jag gick sönder. Hon var min livlina, en av många under mina tunga stunder när jag kämpade med mina värsta rädslor.”

Men så kom Carins räddning. Något som skulle ändra henne och göra henne stark och hoppfull igen. Genom en vän fick hon ett tips om Lydiagården i Höör, Skåne. Lydiagården är ett rehabiliteringscentrum som erbjuder 5 dygns psykosocial rehabilitering för personer som genomgått behandling för cancer. Deras mål med veckan är ökad livslust och livskvalitet. Så mellan den 13 mars och 20 mars befann sig Carin tillsammans med 10 andra kvinnor, också drabbade av bröstcancer, på Lydiagården.
”Det var en fantastisk vecka. Efter en så långvarig sjukskrivning med massor av rent av för jävliga behandlingar, trötthet och ångest inför eventuella återfall är det skönt att få komma till ett ställe som Lydiagården och lära sig att gilla läget och se framåt. Jag fick lära mig att hitta redskapen och bearbeta det jag gått igenom. Det bästa var att man träffade alla dessa kvinnor som gått igenom samma som jag och kunna ha någon att prata med om allt, tror det är väldigt viktigt. Veckan på Lydiagården gav mig så himla mycket och jag är så glad att jag bestämde mig för att åka dit. ”Och bara sådär var Carin tillbaka till sitt gamla jag. Hon var verkligen som en ny människa när hon kom tillbaka från Lydiagården. Det var som natt och dag.
Nu är Carin är tacksam för mycket, inte minst att hon är i livet men också för all support hon fått från oss nära och kära. ”Jag har fått en otrolig stöttning från så många - familj, släkt, arbetskamrater och vänner att jag blir rörd. Även om jag åkt till behandlingarna själv och försökt låta vardagen rulla på så har jag hela tiden vetat att det finns en back-up för mig och det betyder så otroligt mycket.”
Man blir helt enkelt glad när man ser och hör Carin Lökken och klyschan "What doesn’t kill you, makes you stronger." har aldrig känts så självklar.

Klä Sverige rosa den 15 oktober!

Nästan hela lördagen tillbringade jag, Lisbet & Karin vid Bo Olssons i Tomelilla. Ni vet där man får mer för pengarna. :) Det var ju internationell Bröst-Hälsodag igår.

Vi sålde ROSA BANDET produkter och samlade namn till 

CANCERREHABILITERING I SKÅNE TACK !!!

när jag kom hem vid 5-tiden hade maken, yngsta dottern och 2 av kompisarna städat 

(äldsta dottern jobbade 7-17) och huset var redo för förfest. 

Jag flydde fältet vid 19-tiden och körde och hälsade på min mamma en stund. Maken lämnade jag hemma vid datorn, han körde och hämtade hem ett gäng kl.03:00 i Öja.

I morse när jag kom hem var allt från festen bortstädat - härligt!!

Idag blir det lite tvätt, innan det är dags för nattjobb igen.

I morgon klär vi oss i ROSA

Blev positivt överraskad idag vid mätningen, i stort sett är alla mätpunkterna 1½ cm mindre nu än i somras. Vad det beror på kan man bara spekulera i, men jag tror på en kombination av fysisk aktivitet och urindrivande piller.
I morgon är det Breast Healt Day , EUROPA DONNA - Den europeiska bröstcancerkoalitionen håller  bröst hälsodag den 15 oktober att sprida information om bröstcancer, hälsa och att öka medvetenheten om förebyggande och tidig upptäckt av bröstcancer hos kvinnor och flickor runt om i Europa
 Det blir lite välgörenhetsjobb i morgon, Vi ska sälja ROSA BANDET produkter och samla in  namn för CANCERREHABILITERING I SKÅNE TACK!!! Platsen är Bo Olssons i Tomelilla

Min arbetsmiljö är Magiskt!!

Jag tror jag jobbar på en av de vackraste platserna på jorden, i morse när vi precis börjat plocka äpplen  gick solen upp ute över Östersjön i kanten av Stenshuvud.  MAGISKT!!!
Flyttfåglarna passerar oss i långa strök i sin resa mot varmare breddgrader.
Även om arbetet många gånger är både tungt och smutsigt så får jag ett inre lugn i denna miljön, den läker mig.
" Min äng" som jag ska plocka fram och visuallisera i tunga stunder finns också här nånstans.


Då är det dags för en ny mätning av min högerarm, ska köra ner på rehabhuset i morgon till lyftterapeuten. Ska bli spännande att se om den blivit större efter 3 månader med full belastning. Ska få behandlingar för mitt ödem nu i november när jag ändå är sjukskriven.
Tiden går snabbt och snart är det bara 2 v. till operation, jag längtar tills det är klart.
Idag fixade jag en plats på höstmarknaden i Tomelilla den 27:e oktober, då ska vi sälja ROSA BANDET produkter och samla namn till Lydiagården. Har fått plats mitt i smeten, vid Handelsbanken.

Övningskört idag

Har väl inte hänt så mycket idag, har övningskört med vår nya hjälpreda på jobbet. Imorgon väntar äppelplockning både i Kivik och Skepparp. Imorgon väntar en överraskning !!

Det rasslade till ......

Jag blev glad idag när jag kom hem till dukat bord och god mat som Tor Erik lagt ner mycket kärlek och omsorg på att göra. Att jag fått post och öppnade  tjocka kuvert med massor med namnunderskrifter gjorde inte saken sämre. Vi har passerat 1000 namn nu, och ändå är det 3 veckor innan vi ska räkna ihop alla listorna.
Hade en förhoppning av min arbetsgivare (kommunen) skulle nappa på ide´n  som jag drog med personalstrategen för ett tag sedan, men nä!!!....... rökavvänjningskurser så att man inte får cancer är ok. Men om man fått cancer och har behov att träffa och prata med andra  hänvisas man till föreningsvärlden - det är GOD personalvård det.
Vi har fått en ny fin trädgårdstraktor på jobbet i Kivik,

nu ska den pimpas lite sen är det bara att tuta och köra.

Surt att jobba ute när det regnar.

Var lite mer effektiv igår än i lördags. Fixade och bytte de skåp som skulle bytas, skiftade bänkskivan och piffade till lite. Blev ganska nöjd, nu är det bara resten kvar.
Från att ha varit en ganska behaglig morgon och hyfsat varmt så blev vädret sämre och sämre ju mer dagen gick. Eftermiddagen bjöd på ihållande regn, då är det lagom kul att jobba ute. Men "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Redan imorgon ska det bli bättre igen.
Nu är det 3 v. kvar till operationen.....undrar om jag reagerar som när jag var hos tandläkaren??. Det lär ju visa sig. Men dom har säkert nåt bra att stoppa i mig så jag blir lugn. Nu är det full jobbe-vecka i Kivik, sen nattjobb i helgen.

Slappedag

Blev sovmorgon i morse, och resten av dagen har också gått i lättjans tecken. Vi körde in och besökte svärmor idag, stannade på lunch.. Väl hemma igen har jag bara slappat, skulle egentligen skruva ihop skåpet vi köpte på IKEA men det kan jag göra i morgon. Då ska jag nog fixa vårt sovrum också om jag orkar. Har skrivit lite insändare ikväll och skickat till en del skånska tidningar. Hämtat och lämnat namninsamlingslistor i butikerna i Tomelilla. Om du vill göra mig riktigt glad skriver du ut en lista och skickar den till mig när du fyllt i den.
 Kampen för LYDIAGÅRDEN fortsätter.

IKEA-besök och spelarvärvningar

Efter lunch idag körde vi med släp till Malmö och IKEA, vi skulle ha en ny bänkskiva och Tessi ville ha en ny 120 säng. Det är vad det är att köra med släp i rusningstrafik.
Det var inte helt lätt att få upp sängen på ovanvåningen men med gemensamma krafter gick det bra.
Nu när serierna är slut är alla spelare lovligt villebråd för de olika klubbarna. En del klubbar är mer desperata än andra. Jag skadade mitt höger knä -84 & -85 och tvingades avsluta mitt fotbollspelande efter skadan -85.
Ikväll ringde en klubb i kommunen och ville att jag skulle spela för dom, jag undrade om han visste att jag är 50 år gammal och det gjorde han. När jag inte ville så ville han ha mig som ledare när detta inte heller var aktuellt frågade han efter mina döttrars telefonnummer............men HALLÅ!!!!  GE ER!!!

Idag är det höst, regn och rusk.

I tisdags köpte jag 10 gröna band från GYNSAM, tänker ofta på A. och på hur länge jag ska klara mig från återfall. Det är väl nu när det börja bli mörkt ute som dom tankarna försöker få fäste. Försöker skaka av mig tankarna, det går bättre de dagarna jag jobbar.
Ska boka tid för samtal hos kuratorn på CSK och för att få hjälp med min överklagan till Försäkringskassan, känner att det nog tynger bättre hos min handläggare.  


Idag har det varit ruggigt och kallt att jobba ute. Men med understället på och massa olika lager med tröjor så fungerar det bra. 
Fick en så fin kommentar från en liten kille idag
 - Titta pappa, hon har likadan tass som PelleSvanslös. Det gjorde mig glad.  Så från och med nu så har jag en "Pelletass" och ingen kompressionstrumpa.
Har ledigt i morgon, om det är hyfsat väder ska jag testa grästrimmern vi köpte på auktionen i helgen. 

jag har stannat upp, och tar fajten.

Blev halvdag i Kivik idag också. Men ska jobba hela dagen imorgon och är ledig på fredag. Då vill Tessi att vi åker till Ikea och köper säng, nåja jag behöver en bänkskiva också så det går väl bra.
När jag var på undersökning innan cellgifterna förra året fanns det en misstanke om metastaser på livmderhalsen, men som tur var hittades inget konstigt. Undersökningen på CSK idag gick bra och allt såg normalt ut, så nu dröjer det nog 1 år innan det är dags igen. Det är ju inte det roligaste här i världen att gå till gynekologen. Men det var en trevlig kvinnlig läkare samt en  dito läkarstuderande.
Nu känner jag mig lugnare igen.
Tor Erik har hämtat hem våra auktionsfynd, ska provköra grästrimmern i helgen.

Vem är det jag försöker fly ifrån?

 I morse kändes min himmel riktigt mörk och grå, då kom jag på att jag genom att jobba som en galning både natt och dag håller jag mina tankar  igång och tillåter inte de mörka tankarna komma fram i ljuset. Det gör mig så ledsen och arg att den här jävla sjukdomen och rädslan för att den ska komma tillbaka skuggar mitt liv. Men jag är medveten om problemet och jobbar med det.

Jag har tagit semester 2 nätter den här veckan, så mitt nästa nattpass är om 1½ vecka. Men jobbar i Kivik på dagarna.

Har varit i Kristianstad idag, Lisbet skulle till CSK och jag hängde på. Passade på att lämna lite äpple på cytostatikamottagningen och lämnade in min hälsodeklaration på dag-op. Hade samtal med en operation-sköterska om operationen. Nu är det mindre än 4 veckor kvar, den 31:e är det dags. Det ska bli skönt att få  operationen gjord.

När vi var klara på CSK träffade vi Juliana som vi lärde känna på kursen "leva med cancer". Vi åkte till ett kafe och tog en fika, där köpte jag en Killevipp, det är en maräng-bulle med massor av grädde i mitten. Riktigt smarrig.

Lisbet släppte av mig i Degeberga vid 4-tiden, när jag stod på parkeringen ringde telefonen, det var från CSK - i juni skickades en remiss för en undersökning jag ska göra och det fanns ett återbud imorgon eftermiddag. Det blir en ½ - dag på musteriet innan jag kör vidare mot Kristianstad vid 12-tiden. Men det ska bli skönt att ha den undersökningen överstökad innan operationen.

Rosa Bandet 2011

Jag kommer att vara med i Cancerfondens Rosa Bandet kampanj 2011.

Mitt deltagande består av att jag kort berättar min historia, om att göra resan etappvis, ha målbilder, hur jag slåss med mina rädslor och hur jag gör för att känna hopp om ett långt liv efter cancern.

Min historia skickas tillsammans med ett brev och en vädjan om en slant från cancerfonden till tidigare givare. Vi är en handfull kvinnor som berättar vår historia. Min historia kommer att skickas ut till 100 000 hushåll i Sverige naturligtvis hoppas jag på mycket pengar till forskningen.

Rosa Bandet !!!!!