torsdag 28 juli 2011

jag och min arm - Lymfödem sucks!!

Från att ha varit en risk och  tänkbar effekt efter bröstcanceroperation och av strålning till en bister verklighet som trots allt fungerar - just nu.
Om jag tänker på hur jag mådde i slutet av januari när min arm och hand började svullna upp, och hur jag mår idag fortfarande med en svullen arm så är det stor skillnad.
Då visste jag inte vad konsekvenserna kunde bli och det vet jag kanske inte nu heller, såg mig själv med en stel fet elefantarm som inte skulle kunna användas till något. Nu jobbar jag mer än heltid, använder båda mina armar precis som innan och tar hjälp av teknisk utrustning och  maskiner när det behövs. det är vissa lyft som inte fungerar och då ber jag om hjälp. Jag är så glad för varje dag som armen fungerar nästintill normalt.
Jag är noga och flitig med strumpan, dels pga av att jag har mindre värk i armen när strumpan är på. Det tar kanske en halv dag innan den där malande och tryckande känslan kommer om jag slarvar.
Sen resonerar jag som så att om jag blir gammal nog att jag behöver rullator eller något annat hjälpmedel för att ta mig ut så ska inte "mitt slarv" med strumpan i "unga år" vara det som hindrar mig att gå ut när jag är 85. För det är ju så att svullnaden i armen omvandlas till fett, och över lång tid blir den ju större o större o större....och det i sin tur medför en mer uttalad funktionsnedsättning i armen än vad som finns idag,  men det är 35 år till innan jag är 85.

3 kommentarer:

Karin sa...

Vad vi människor är fantastiska på att anpassa oss ! Det känns väldigt betryggande att ditt lymfödem är hanterbart och inte stoppar dig från att göra det du vill göra. Jag har ju en väldig noja för att också få lymfödem men blie lugnad av det du skriver. Det finns ju heller ingen anledning att stressa upp sig för det som ännu inte hänt.. fast det är lätt hänt..
Ta vara på dig och armen så du inte behöver köra i cirklar med rullatorn sen..
Kram !

sa...

Skönt att det känns bra!

Säjer jag som oxå nojar ibland och är glad så länge jag slipper det eländet!!

Kram!!

Tina sa...

Vad härligt att det är bättre. Äter du furix upptill strumporna du har? när jag läser om dig känner jag att det finns hopp!!!
Tack. Kram Tina