Jag ska fan fixa det innan midsommar!!!

Nu har jag anmält mig till  Viktklubb.se . Där kan jag lägga in vad jag äter, hur jag tränar och bli peppad av andra som också vill bli av med några kilo. Det kostar en slant / månad men jag använde mig av sajten förra gången jag bantade (2008) för 12 kilo sedan och är nöjd med deras upplägg.
Har som mål att klara av  viktminskningen (12 kg)  innan midsommar.  Sen tar jag gärna 7-8 kilo till.

Detta blir som en piss i Missisippi om jag jämför med cellgifterna, överlevde jag de 20 veckorna hösten 2010   så ska jag göra det nu med.
Jag känner mig riktigt taggad för det här, detta blir bra!!!
Nu kör vi !!!! - neråt!!!!
Skönt att ha ett mål att fokusera på, det behöver jag.

Det går framåt - neråt.

Jodå det går fram och neråt. Inga ostmackor inget godis och ingen läsk. Det är inte lätt men jag är ganska envis av naturen. I lördag fick jag ett sjukt sockersug, höll på att klättra på väggarna men det klingade av igen efter en ½ knäckeskiva. Blir havregrynsgröt och frukt istället. Äter den mat resten av familjen äter, bara lite mindre. I fredags köpte vi pizza, och hela lördagen bullrade det runt i min mage så jag vet inte om det var värt det. I morse vägde jag 2½ kg mindre än i julas, det ger inspiration att fortsätta.
Tränade 2 dagar förra veckan, ska försöka få till det 2 dagar denna veckan också.
I lördags hade styrelse och kontaktpersoner i Bcf Victoria. en utbildningsdag på Lydiagården.
Maud Svensson, verksamhetschef och onkolog hade föreläsningar om "Kriser och krisers förlopp" , "Cancerrehabilitering" och "möta människor i kris". Det var en mycket givande lördag.
Therese är hemma i Sverige igen, hon hade hemlängtan och ytterligare 6 månader hade inte fungerat varken för henne eller familjen hon var hos. Nu är det jobbsökande som gäller för hennes del.
Trine ska på MR av sitt knä, vi åker in till Malmö senare idag hoppas dom hittar vad som är galet.

Jag känner mig pigg och glad!!

Jag är en canceröverlevare!! Jag fyller 2 år idag!! Jag har en ny målbild!!!

"Dagarna man minns"!!! Visst är det en slogan i något reklamsammanhang??

Idag är det 2 år sedan jag fick min sista strålning och den "mer aktiva" delen av min cancerbehandling avslutades, och tablettbehandlingen började. Tabletterna ska jag ta i 5 år med swift efter 2 1/2, Har sådeles 3 år kvar innan jag kan stoppa allt långt ner i mitt livs ryggsäck. Det är ett bagage jag hoppas slippa packa upp igen.

Jag är många erfarenheter rikare, ärrad både i kropp& själ. Har träffat många människor jag aldrig träffat om jag inte tvingats ut på denna ofrivilliga resa. Många av dem kommer att vara mina vänner för livet, en del är medresenärer andra är "reseledare" som lotsat in oss resande på rätt väg. Men ALLA har en speciell plats i mitt hjärta.

Vissa delar av resan var fulla av smärta, andra av tårar men också en del glädje och skratt. När jag "reste" hade jag inget annat val än att "gå på tåget" med ALLT det innebar/innebär, idag har jag svårt att förstå att jag orkade. Kan bli sorgsen av bara tanken. Om jag ska vara ärlig är det inte alla dagar jag orkar nu heller,biverkningar av pågående behandling och efterverkningarna av avslutade behandlingar, vissa som ex. lymfödemet blir jag aldrig kvitt. 

Återfall är jag naturligtvis liksom alla andra som rest i Cancerland rädd för men det är inget jag själv kan påverka, kommer det så kommer det. Behöver påminnas om det ibland annars är det lätt att falla ner i negativt tänkande, ännu lätttare att göra det när jag känner mig som en michelingubbe pga av all vätska jag samlar på mig och värken i armen gör mig sömnlös. 

Därför behöver jag en ny MÅLBILD som jag kan lägga fokus på med start idag, vill minnas "minnesdagarna" med positiva tankar. 

bild:1 är tagen 2009, då tränade jag på rehabhuset 2-3 dagar i veckan, gick hem från jobbet 6.2 km flera dagar i veckan. Vägde 10 kg mindre idag. Dit vill jag igen!!

bild:2 såg jag på MAX i Jönköping i höstas - så sant

.

bild:3 togs i julhelgen -10.

bild:4 i julhelgen -12   + 10 kg.

Jag vill fokusera på att under våren gå ner 10 kg, jag klarar det om jag håller mig ifrån godis, läsk ock ostmackor. Så varje gång jag faller tillbaka ska jag försöka rikta in mitt fokus igen.

 JAG SKA FÖRSÖKA, ett steg i taget!!!

Sätter upp nya mål

Härom natten när jag jobbade hade jag svårt att somna, låg och läste bipacksedeln till FURIX-tabl. intressant??  Nja men jag hittade något jag inte hade koll på. Jag älskar lakris, och lakris minskar effekten av Furix. Inte konstigt att jag samlat på mig vätska, för jag har käkat mycket lakris på sistone.
Nu är det lakrisförbud, svårt men nödvändigt.
Jag var i Ystad igår på en träff med "Gladorna", dom är numera med i BCF Victoria och kommer att kunna ta del av vårt program.
Idag har jag varit och fått manuell lymfmassage och blivit tejpad med kinesotejp och det känns redan bättre. När kroppen mår bättre så gör knoppen också det. Och nu ska jag försöka vara snäll till mig själv.
* Ska försöka komma igång med träningen på Rehabhuset, tillsammans med Trine när hon tränar sitt knä
* Äta mer gröt och mindre mackor
* Mer frukt & mindre godis
* Promenera mer, kanske t o m på "gåbandet" som vi stuvat undan
* dricka mer vatten  mindre läsk
Det är min ambition att hålla på fram till sommaren  men jag kommer säker att falla tillbaka på gammalt beteende lite då o då.

Detta några av många kommentarer som ska undvikas. *Man kan dö i en bilolycka också! *Man kan leva länge med detta, men …… *Du lever ju! En kommentar som många känner igen efter avslutad behandling.

Jag följer en  cancerrehabiliterings-blogg från  Region Halland , Anette (okänd för mig) skrev en kommentar till ett inlägg. Precis så är det, eller...?Anette skrev:15 januari 2013, 14.42

Tack själva!
Det är svårt det där med rehabilitering. Lika svårt som alla dessa känslor man fylls med när man har cancer i kroppen. Ibland vill man ha mycket hjälp och ibland vill man vara osynlig, Men att känna att man är omhändertagen är alltid viktigt!
För det är svårt att ta hand om sin sjukdom själv. Man saknar så klart onkologi, kirurgi och medicinkunskaper för att kunna fixa sig själv! Vi med cancer träffar en hel del människor och gör en hel del undersökningar, provtagningar, mm inom sjukvården. Faktiskt är det så att bemötandet inte alltid varit varken snällt eller proffsig Det är därför vi verkligen har tömt ut våra upplevelser och sagt våra önskningar i gruppen. Inte för att sitta som ”surkärringar” utan för att det är just nu i den gruppen vi har haft chans att berätta om sådant som som vi hoppas går att förbättra, saker vi tycker varit viktiga och saknat!
Vi har tänks som så att det räcker att en av oss fått den där onödiga smällen, fler skall inte behöva få ta samma grej igen.
Vi har så klart också lyft fram bra saker, bra bemötande och bra upplevelser men det har varit viktigt att lyfta fram det som behöver bli bättre! Våra upplevelser tillsammans har kunnat belysa områden som vi faktiskt tror och hoppas blir bättre för andra. Det har kostat en del tårar men också belönats med nya vänner.

Du kommer förhoppningsvis aldrig att behöver vandra upp för till sjukhuset för att pumpa kroppen full av gift om och om igen. Du behöver förhoppningsvis aldrig sitta i en stol framför din läkare för att få veta om du fortfarande är med i statistiken för överlevande och behandlingsbar. Du behöver förhoppningsvis aldrig bli kränkt, sårad eller arg på beslut och bestämmelser och nedläggningshot som du måste förhålla dig till. Du behöver förhoppningsvis aldrig rullar ihop dig på natten och försöker omfamna dig själv för tröst och trygghet när allt känns jobbigt. Jag hoppas verkligen att du ALDRIG behöver vandra tillsammans med dina barn, familj, nära och kära i cancerns sjuka värld.
Men om, så hoppas jag att vår ”lilla” insats faktiskt ändå har gjort att du får det lite lättare och lite bättre på din väg. Att just din cancerrehabiliteringen funkar från början till slut utan en massa onödigt och tråkiga upplevelser. Det räcker att du har cancer, så att säga. Även om min önskan är omöjlig så är den inte ovanlig. Jag längtar så förbannat mycket efter mitt gamla normala liv. Det som var innan cancern så att säga. Tänk att få ha ”normala” bekymmer och ”normala” känslor. Eller en ”normal” kropp som funkar som den skall.
Tyvärr finns ingen rehabilitering i världen som kan hjälpa när man liksom vill byta ut detta skitliv till sitt gamla liv. Lite för mycket begärt och en jäkligt omöjlig uppgift. Det fattar ju jag också. Det jag har lärt mig är att när livet får stryk och allt förändras. När tankar byts ut, kroppen förändras och något alltid jagar dig i din egen kropp, i det som faktiskt är du. Det allra heligaste och tryggaste du! När dagar blir till månader och månader blir till år. Då har jag lärt mig att jag kan gå vilse i mig själv och faktiskt glömma meningen med livet. Det är lätt att glömma allt det fina, allt det lyckliga och underbara, när man mår dåligt. Man får liksom börja om att lära känna sig själv och ibland också ha svårt att försöka tycka om och hålla sig till det som blivit.
Så ni förstår nog hur viktigt den kan vara med en stark och bra rehabilitering och en trygg och bra rehabiliterings plan. Redan från första stund man blir diagnostiserad med cancer skall man få stöttning, hjälp och information. Få en vårdplan, för man behöver den tryggheten och vägledningen. Behöver veta att de finns människor runt en i sjukvården som ha full koll och fokus på att hjälpa en att överleva och att hjälpa en att må så bra man kan, att liksom försöka hindra en att gå vilse i sitt eget liv!
För när det blir mycket och jobbiga tankar kommer så kan man må väldigt, väldigt dåligt.
Det är då när katten ligger på sin mjuka dyna i fönstret och lugnt tittar på fåglarna. Det är då, när jag känner att jag inte kan andas som jag lägger mitt huvud mot hennes kropp och lyssnar på hennes tunga trygga andetag. Jag försöker följa andhämtningen, försöker blockera mina tankar och fokusera på fåglarna som hoppar runt på marken och äter brödsmulor. Andas, du kan andas. Det är då jag tänker, vad fan håller du ut för? Vad har du för framtid, borde du inte bara ge upp!?
Men livet är kärt, vänner finns där, familjen betyder allt så man kämpar på, år ut och år in. Någonstans finns ljuset, hoppet och tron att kanske kommer något som kan bota, något som kan hjälpa mig att besegra det som gör mig så illa.
Hoppet och de runt omkring blandat med cellgifter, strålning, operation och omvårdnad den kombinationen tillsammans med tryggheten att NI vet vem jag är och vad jag behöver. Det håller mig vid liv! Klart jag är tacksam mitt i ledsamheten och sorgen.

Nu måste cancer rehabiliteringsgruppen fortsätta sitt viktiga arbete och nu är det upp till politiker och sjukhusledning att ge er tid och pengar så att ni kan fortsätta och byggas upp till något riktigt bra!
Något som fungerar och finns ute på alla avdelningar och möter alla vilsna cancerdrabbade, helst igår!
Önskar er lycka till<3 br="br">Till dig som skall vägen vandra önskar jag så himla mycket men viktigast GE INTE UPP!<3 br="br">En önskedröm:
I hope cancer gets cancer…..Then DIE!
Kram Anette

längtar efter ljuset

I morgon återvänder Tessi till Weybridge, andra halvan av året i England startar. Vi har haft några mysiga veckor med henne hemma. I morgon följer jag henne till Kastrup
Är inne i en negativ spiral med mycket värk, dålig sömn med påföljande trötthet och jag har svårt att vara riktigt glad. Är livrädd för vad 2013 kan ha med sig. Har fortfarande svårt att tänka & drömma längre fram än ½ år. Det sänker livskvalite´n och jag kämpar för att vända trenden.
Vi fick innan jul reda på att assistansen i kommunen troligen ska ut på entrepenad,  de beskedet känns inte heller så kul. Visst kan man protestera, men frågan är om nån annan kommer att ta tag i det.
Jag försöker fylla kalendern med positiva saker och ser fram emot att dagarna sakta men säkert blir längre.

Planering av våren...

Då är kalendern inte längre så tom, vi planerade vårens BCF-program igår. Styrelsemöten, Unga kvinnor-träffar och medlemsmöten. Det är några föreläsningar också planerade men där är datumen lite flytande beroende på när föreläsarna kan. Ska försöka vara med på några "gladornas" träffar men vi får se hur tiden räcker till.
I natt har jag sovit som en kratta, inget alls innan kl halv 4. Har ont av lymfödemet och hittar ingen bekväm sovställning. Så nu har jag beställt tid för manuell lymfmassage i nästa vecka. Det är lätt att bli på dåligt humör av för lite sömn.
Lydiagården har i dagarna får klart med vårdavtal med Landstinget i Jönköping, Grattis Jönköping!!
Det ser ljusare ut nu och patienterna har redan börjat höra av sig.

skönt när måndag är måndag och inte onsdag.... :-)

Nu tycker jag mitt skoskav kan läka för nu vill jag ut och promenera. Upptäckte idag att jag har blåsor x 3 på högra hälen. Får väl fixa compede imorgon och sätt på som ett extra skinnlager, har använt salvekompress på nätterna för att det inte ska torka ut och spricka för det gör så jäkla ont. Det ända som är bra nu är att jag inte går så mycket och då vilar jag den vänstra hälsenan.  :-/
Det var dags för 1:a träffen på Ystad Teater med Livslust-gänget idag. Nu under våren blir det träffar varannan måndag med skiftande program.
Efter det blev det en visit hos Lisbet som haft influensa i snart 10 dgr. Stackaren!!! Hon har fått jobb efter en tids arbetslöshet och börjar hos en optiker i Skurup i morgon. Lycka Till!!
Det är skönt nu när helgerna är över och allt återgår till det "normala", när man har normala 5 dagars arbetsvecka.
Det är dags för styrelsemöte i BCF Victoria imorgon, vi ska planera verksamheten 2013, och göra ansvarsfördelning.

Tandläkarbesök & Jag vill...

Julen är en högtid med blandade känslor för mig, tror att det är så för flera av oss som tittat djupt i cytostatikaflaskorna och blivit bestrålade av strålguden. Man är glad att man hängde med i år också - men hur blir det nästa jul??
 Idag åkte granen upp på vinden igen, snart är det bytte av gardiner. Sen ser jag fram emot våren. Den ger mig energi :-)

 Vet i tusan vad som är galet men jag är så jäkla trött, sover å sover å sover. Men jag förmodar att jag blir trött av att älta och oroa mig.
Eller så är den där förkylningen som drabbat resten av familjen kanske på gång.
Akupunkturen på hälen hjälper på den värken som sitter runt-om hälbenet, jag har inte så ont i viloläge nu som jag hade innan. Själva hälsenan är fortfarande öm, men förhoppningsvis blir det bättre efter behandlingen den 7 februari.
 Idag har jag varit hos tandläkaren för att åtgärda det mest akuta på min avbitna tand efter att jag käkat "fotbolls-kolor". Min vanliga tandläkare var ledig och jag var hos en annan idag som var hur kär som helst. Men jag fixar inte det, blir stressad med hög puls och tårar som rinner under behandlingen. Det har varit så de senaste gångerna jag varit där, är väl nån form av ångest. Jag kan inte påverka situationen och ja det är svårt att förklara......

 Blir så jäkla trött på de "sena" biverkningarna och de "men" som cancerbehandlingen gett. Har haft en period med ganska mycket besvär av mina behandlingar, och då deppar jag ihop. PUH!!!
* Jag vill kunna bada jättevarmt utan att sen ha myrkrympningar och allmänt illamående.
* Jag vill kunna göra ALLT jag gjorde innan jag blev sjuk, för nu är jag ju sk. frisk.
* Jag vill våga tro att jag ÄR frisk.
* Jag vill INTE ha lymfödem.
* Jag vill komma så långt att jag uppriktigt tror att hostan & snoret (när de kommer) och värken beror på en vanlig förkylning och inte nya knölar som poppat upp.
* Jag vill kunna gå långt utan att få skoskav och ont i hälen.

 Nu har jag skrivit av mig den negativa bördan jag burit på alldeles för länge och gör som den lilla lövgrodan som hälsade på oss i äppelodlingen i höstas. LEVER PÅ HOPPET:

Nyår 2012/ 2013

Är som så många andra nyårsaftnar på jobbet. Har sen barnen var små prioriterat att vara ledig julafton. Hoppas på ett bra 2013.

Ny tvättmaskin

Igår var Erik Ståhl med på nyhetsmorgon på TV4, han har så många kloka saker att berätta. En riktig livsnjutare, ser alltid livet från den ljusa sidan. Han inspirerar många människor som han möter till att njuta av livet så länge det varar. Om han har en föreläsning nära dej bör du absolut lyssna på honom.

Genom sina tänkvärda ord fick han slut på mitt negativa tänkande, nu känns det mycket bättre.

Vår gamla tvärdog och gjorde lite som den själv ville, så vi köpte en ny tvättmaskin strax innan jul, nu när jag använt den ett tag så kan jag konstatera att vi gjorde ett bra köp. Nästan lite trist när tvätthögen är borta.

De senaste 2 åren har vi bytt ut de flesta av vitvarorna, nu är det bara kylen & frysen kvar. Jag vill ha side-by-side 90 cm skåp, för det blir trångt med två 60 cm skåp i vårt lilla kök, vi får se om det blir nåt på trisslotterna. Annars finns det väl hopp efter nästa säsongs äppelskörd.

Jag har som nog ser ändrat lite på utseendet på bloggen:
Lagt till de mest besökta inläggen sen jag började skriva i juni -10.
Lagt till en översättnings-"app" kan vara bra om nån i Norge vill läsa.

Har varit ledig en hel vecka, hade 2 semesterdagar kvar detta året så dom utnyttjade jag i mellandagarna. I morgon kväll är det dags för arbete igen, men vi äter lite gott innan jag kör kl 21. Mor brukar vara med oss och så även i år, så kommer hon hem i lagom tid.

Har sovit dåligt några nätter, har värk och är stel i bröstkorgen och bakåt ryggen men jag ligger kanske konstigt. Åsse har jag ont i ett megastort skoskav som jag fick härom dagen när jag var ute på långpromenad. Måste få gnälla lite.

Där gick den plomben.... julgodis!!!!!

Är lite småstel i stativet  idag, gick den där låååånga promenaden för 2 dagar sen och jag tror det hjälpte på mitt tänk. Min kropp mår bäst när den rör på sig, den behöver en genomkörare då o då.
Nu går det mot ljusare tider igen och innan jag vet ordet av så är det midsommar.
Nu försöker jag vara glad för att jag är "cancerfri" just nu och inte ta ut sorgerna som kanske inte kommer på förskott. Men det är en kamp varje dag om vilka tankar man ska släppa fram.
Ska inte göra ett smack i helgen utan bara slappa, tassar kanske runt i flanellisen hela helgen.
Ska kanske skriva en krönika över 2012??  eller inte?? det blir inte idag i allafall.
Igår hade vi hemmagjord pytt-i-panna på alla julresterna, riktigt gott!!   Ja inte julgodiset var ju inte med då förståss.   Det har jag fått nog av, bet av en plomb och tandläkarbesök är bokat till på onsdag-morgon. :-(  känns som det blir en dyr historia.

Känner mig låg....bara att simma uppåt igen.

Det dröjer mellan inläggen men det är mer eller mindre fullt upp ändå. Jag har varit hos sjukgymnasten på CSK och provat ut ny protes samt köpt BH:ar. Varit hos sjukgymnasten på Rehabhuset och fått akupunktur i hälen vid 2 tillfällen samt provat ut nya iläggs-sulor.
Julfest med mina "bröstsystrar" i BCF Victoria, mycket god mat och ett stort vinstbord på lotterierna. Det blev nog 3 vinster som jag tog med mig hem, tror jag.
Dagen efter var vi ute och käkade med mitt LSS-jobb. Thai-restaurangen i byn fick besök.
 Vi har fått reda på att personliga assistansen i kommunen troligen ska läggas ut på entreprenad, avtalen är hos de allra flesta privata assistans anordnare mycket sämre än kommunens avtal. Detta tror jag de flesta assistenter och politiker också för den delen är ovetande om, eftersom jag har jävligt svårt att knipa käft så tog jag kontakt med vår lokaltidning. Det resulterade i en artikel några dagar senare -  visst jag talar i egen  (och 120 pers. ass) sak men nån gång får man vara självisk.
Veckan innan jul var min kalender ganska tom, med det ändrade sig fort och på tisdagen var jag och min mamma på jordfästning i Helsingborg efter min finske "morbror" Matti. Matti kom till min mormor &  morfar som "krigsbarn" 1943 när han var 8 år, han stannade kvar även efter kriget tog slut och uppfostrades som en i barnaskaran hos mormor & morfar. Matti var alltid glad och hade alltid glimten i ögat fastän han nog hade det jobbigt inombords. Enligt hans eget önskemål skulle det vara en kort ceremoni  och så blev det.
Tessi kom hem i torsdags, alla tjejkompisarna åkte över till Kastrup och tog emot henne med banderoller och ballonger. Hon blev grundlurad eftersom hon trodde att jag skulle möta upp på Hyllie station. Nu stannar hon hemma till den 13 januari innan det är dag att återvända till "Londonlife".
Lillejulafton hos min bror blev lite "rumphuggen" eftersom det blev busväder och klass 2 varning över hela Skåne, ganska besvärligt att köra dit men vädret slog om och när vi körde hem var det okej. Pga vädret åkte inte de med småbarn ut i stormen vilket ju är helt förståeligt.
Julafton firade vi hemma, bara vi själva och svärmor. Brukar vara norsk inspirerad julmat med ribba, surkål och medisterpölsa. Vi fick många fina klappar av tomten.
Idag har jag bitit av en plomb, det är inte bra med julgodis. Ja, ja - där gick den julklappspengen.
Nu väntar några dagars semester , ska försöka hinna med lite som fått "ligga på vänt".
Ja just de...... jag har fått tid för sklerosering av hälsenan på SUS i Lund den 7 februari. Det ser jag verkligen fram emot.
Jag är ingen julfreak!!!  På julen ska man vara glad och se framåt. Julen väcker känslor och tankar hos mig, många positiva men också en del negativa. Glädje för att jag fått vara med ytterligare ett år, samtidigt en rädsla att kanske inte vara med nästa.  Ja - när det mörka kommer över mig behöver jag ut och gå - snabbt och långt. Tror att jag ska gå en lång runda imorgon och rensa ut skiten..........

Det rullar på.....

Den positiva energin från mingelkvällen och Erik Ståhls föreläsning på Ystad teater hade effekt i flera dagar. Lisbet åkte med mig till CSK när jag skulle på uppföljande besök på Bröstcentrum. Allt ser bra och nästa läkarbesök blir om 6 månader när det blir en ny mammografi, då är det även dags att göra swiften till aromatahämmare. För att aromatashämmarna ska ha full effekt måste man vara i menopaus (klimakteriet), det ska göras lite tester (tror det är blodprov) innan jag byter. Så får vi se vad det blir för biverkningar av den.
Har jobbat några X:a-turer sen sist, t.o.m varit en sväng på DV.
Vi ställde in vårt styrelsemöte förra veckan, det var lite "tradigt" väder uppe vid Kristianstad.
Men jag körde ändå halvvägs upp, var och hälsade på min "guddotter" och hennes lille nyfödde. Bebismys.
På väg upp ringde ortopeden från Malmö, det blir remiss till SUS på foten. Enligt honom har man som standard att först kalla in patienterna till sjukgymnast, som skickar hem patienten med order att göra exentrisk träning av hälsenan i 6 månader. Min förhoppning att komma till snabbt kommer nog att gå om intet. Enligt vårdgarantin ska jag kallas inom 3 mån, blir det en sjukgymnast som inte lyssnar och tror på att jag gör och har gjort övningarna en längre tid så får jag väl vara glad om det händer någonting  nästa höst.
I lördags var vi på Kiviks hotell på julbord med arbetskamraterna på Trädgård/Odling. Det är sällan vi kan sitta ner och prata någon längre stund.
I söndags var det den årliga Julmarknaden i Onslunda Sporthall, dagen innan var fylld av förberedelser. Lägga ut masonitskivor över hela golvet i hallen, bygga marknadsstånd, fixa belysning - listan kan göras hur lång som helst. Tyvärr hade vi inte vädergudarna med oss hela eftermiddagen och det var nog en hel del som inte vågade sig ut i det dåliga vädret.
I morgon åker jag buss upp till Kristianstad, ska prova ut en ny protes och köpa BH:ar.
På onsdag blir det rehabhuset och nålar i hälen.

Jag njuter så länge jag varar

Erik Ståhl 26 år och så jävla bra!!!!!

Om ni ska lyssna på någon riktigt bra så lyssna på Erik Ståhl om ni får möjligheten. Igår var jag på Ystad Teater, Livslust hade höstavslutning, mingel och föreläsning för nästan 200 pers. Sparbanken Syd:s stiftelse kom och lämnade över en gul och fin check på 100 000 kr för att stötta Livslust Ystad. Nätverket vänder sig till cancerdrabbade kvinnor, män och inte minst de anhöriga. Eriks vän Dennis Camitz spelade och sjöng.
Det blev en kväll med massor av skratt, lite eftertanke och några tårar.

Tror han ska dyka upp i Kristianstad i januari, då ska jag dit!!!!

här är länkar till andra som bloggat om Erik Ståhl på Ystad teater :
http://perabl.wordpress.com/2012/11/28/inspirerande-foredrag/
http://blogg.skanskan.se/natverksambassadoren/2012/11/27/omtumlande-kvall-pa-teatern/
http://www.skanskan.se/article/20121127/YSTAD/711269889/1018/-/ett-medicinskt-mirakel
http://www.ystadsallehanda.se/ystad/article1757591/Nakna-kanslor-pa-teatern.html

1111 dagar kvar, det ska man kanske fira?!?!

Idag har jag 1111 dagar kvar av min antihormonella behandling, jag har stoppat i mig 714 Tamoxifen tabletter  sen 12 december 2012 med den jag tar idag.
Plus att jag stoppar i mig diverse piller för att motverka biverkningarna  dessa "helvetespiller" har. (samlar på mig vätska, har värk i lederna,)  Samtidigt är det kanske det som räddar mig från att få ett återfall.
I juni ska jag byta till Letrozol som är en aromatashämmare den ska jag ta till 12 december 2015, undrar vad jag behöver ta för mediciner mot biverkningarna av Letrozol??  Vet att de allra flesta får ledvärk och det skrämmer mig eftersom jag redan nu har värk sedan jag började med behandlingen, Dock kan man få utskrivet morfinliknande medicin för smärtorna. Beskörhet är en annan bieffekt av behandlingen med aromatashämmare.
Totalt 1825 dagars efterbehandling, jag ska skifta "preparat " efter halva tiden. Eftersom det anses ha bättre effekt mot återfall om man har en switfbehandling.
Men  visst ska jag väl fira alla jämna dagar 1111, 999, 888, 777, 666, 555, 444, 333, 222, 111, 99, 88, 77, 66, 55, 44, 33, 22, 11????
Det blir ett jäkla firande i slutet av behandlingen.

Jul på Högestad 2012 & hur mitt liv var 24/11 -10,-11.

Idag ska jag köra till Jul på Högestad och hjälpa Livslust att sälja KORT  & KNAPPAR.  Ni hittar mig hos Hjärtekviltarna.
Förutom nattjobb händer det nog inte så mycket i helgen. 
Städningen får stå lite stilla i helgen.blir kanske putsning av fönster i början av veckan och då följer ju gardinbyte och advetsstjärnor med av bara farten. Men först ska jag nog sortera alla skåp och lådor i köket, sen är alla "dolda" utrymme sorterade under 2012, så dom jag började sortera behöver kanske en omgång igen. 


Mycket har hänt de sista 2 åren, hade gärna varit utan de erfarenheterna. Men man kan göra något gott av allt hur illa det än är, jag försöker vara en person som kan stötta andra som blivit drabbade.

  Nu tittar jag framåt  - det är 1 månad till julafton.


Men om jag gör en tillbakablick så är det ca 2 år sedan jag fick min sista cellgift, mitt blogginlägg då:  

Igår var det vågrätt läge - Idag känns det som lodrätt.

Vaknade vid 4-tiden igår natt av att alltig snurrade, hade sen skov hela dagen och en stund ut på kvällen. vid 19:30 var jag så pass att jag kunde sitta uppe soffan en stund, det blev en tidig kväll för min del. Behöver jag nämna att det var fruktansvärt obehagligt. Tankarna far och man tänker på att det kan vara nåt som inte borde vara där... Men idag har jag fått lugnande besked eftersom jag ringde till mottagningen och pratade av mej lite. Ingen yrsel idag.
Idag har jag hunnit vara ute med Lisa, betalt räkningarna och kört dottern till bussen och klockan är bara 10:30. Känner mig dock ganska låg idag också så det blir nog en stillsam dag

och 1 år sedan jag hade en väldigt infekterad tutte. 

Ont ska med ont fördrivas

Lördag kväll blev det först blått sen gick det hål vid bröstvårtan där det hela tiden innan sett riktigt bra ut. Det läckte ut var och jag försökte hålla rent med sterila kompresser. Det kvittade var på bröstet jag tryckte vid armhålan eller vid nyckelbenet så kom det ut rejält med gul gegga. Fick rådet av en kär vän att åka upp till akuten om det fortfarande var rött och geggigt söndag morgon. Sov kanske 3 timmar inatt och när jag vaknade var det lika illa. Så det blev en ny Kristianstad tur, efter några timmars väntan på doktorn så blev det bestämt att såret skulle öppnas upp och spolas rent. :(  Det var riktigt jävligt!!!! fick en snabbverkande morfinpilla men vet i tusan om den hjälpte på smärtan men blev snurrig en liten stund. Det kan vara att jag höll på att svimma för huvudändan åkte ner  och fotändan upp. Tydligen var där rejält med gojja, - och det finns mer. Spolades rent och såret omlagt. Så tydligen måste jag utstå samma smärta igen - fy fan!! Doktorn kom inom och beklagade att han hade plågat mig, samtidigt sa han att man ibland gjorde sådana här behandlingar under narkos, vågar man hoppas på det??
Återbesök på mottagningen måndag morgon. Efter morfinpillan fick jag inte köra bil så min tanke var sjukresa hem idag och sjukresa upp i morgon bitti. Men servicen på sjukresor är inte den bästa, skulle vänta 3 timmar för en bil hem.(19:00) och bli hämtad i morgon 04:35. Avbokade hemresan och Tor Erik och Tessi kom och hämtade mig, resan upp i morgon blir 06:35 istället eftersom jag inte godkände den 1:a tiden jag fick.
Nu ska jag bara överleva till i morgonbitti så jag kan träffa de läkarna och sköterskorna jag är van vid. Har tatt en Tramadol, tänker hoppa in i duschen sen ska jag lägga mig. SKIT !!!!

Emporia är gigantiskt!!!

Då har jag också varit där!!! Alla skåningars måste, det nya STORA köpcentrat Emporia. Det ligger på lagom avstånd från Malmö, vid Hyllie och pågatågen stannar jämte.
Det var stort, stort, stort man skulle nog kunna gå där i flera dagar :)
Och gå vilse också dessutom, men det gör jag ju ändå ;)






Vi ska byta ut bild & text på föreningens Roll-Up, Lisbet har gjort en ny förenings-logga och valet av den  som skulle synas på bilden var den när jag plockar äpple 2011. Det är väl okej, men blir nog konstigt att stå sidan om mig själv.
Det är samma bild som var med i Cancerfondens Rosa Bandet kampanj 2011. Trädgårdsmästare Caroline tog bilden.

Nu avvaktar jag svar från ortopeden i Malmö om vad som ska hända med hälen. Så länge jag inte vet nåt ska jag avvakta sjukgymnastiken också.
I morgon är det dags för klippning, det har väl inte växt så supermyvket sen 30 augusti men tillräckligt för att fixa det lite.

Blir det en spruta med skleroserande polidokanol ??

Då var det stora skåpet/garderoben i hallen rensad och sorterad. Tror inte jag använder mig av manualer till Windows -97, det och mycket annat åkte i soporna. Maken får återigen gå igenom gamla CD-skivor/spel för att se om nåt ska sparas. Trine har fått på sin lott att sortera sminkbordet, än så länge är det intakt.

Läkar us 1:   Idag har jag varit i Malmö och röntgat/ultraljud av hälen, och precis som det misstänktes har jag ganska mycket kärlinväxt i min ömmande häl. Det kan åtgärdas med: 
1/ Excentrisk vadmuskelträning
2/ injektioner med skleroserande polidokanol, 
3/ mini kirurgisk ”skrapning” alt. större op.
Nu inväntar jag svar från ortopeden inom de närmaste dagarna, så får vi se vad han föreslår.

Efter tågresan mot Ystad var jag på Läkar US 2: "hälsokontroll" för nattarbetare.  Blodtryck, blodvärde, kolesterol, blodsocker visade på perfekta värden. Ett  besök hos doktorn, vi pratade om de "besvär" jag har.  Dessa  hänger i sort sett ihop med BC-behandlingen, både de fysiska och psykiska. Så jag passar ypperligt för nattarbete. Sicken tur!!!

I Skåne har vi en sjukvård i sönderfall, chefen på RCC som hotar personalen med repressalier när dom går till media. Han "sitter" hellre i knäet på politikerna som styvnackat vägrar höja landstingsskatten med de nödvändiga örena för att vi patienter ska våga lita på att vården vi får är den bästa. Nu bränner personalen runt om på de skånska sjukhusen och då SUS i synnerhet ut sig. Undrar var denna soppan slutar.

I morgon blir det en utflykt till Oxie. 

I sakta tempo rullar det på .......

I veckan som gick hann jag med "Livslust träff i måndags. Det var "prova-på" -dag.  Som så ofta när vi träffas är egentligen innehållet för dagen oväsentligt, det är så roligt att träffa de andra kvinnorna och bara prata. Precis så blev det idag också.
I tisdags körde jag till Kristianstad, efter en sväng bortom Sjöbo och Bjärsjölagård där jag hämtade upp Petra och Lisbet. Alla i styrelsen och kontaktpersonerna var och käkade kinamat på en restaurang i närheten av Sommarlust. Jätte trevligt!!
Har hunnit med ett tandläkarbesök också, men som tur var så vat tanden som gått sönder redan rotfylld, hade lite ångest ett tag innan jag visste vad som skulle göras.
I fredags fick jag behandling på hälsenan "Friktioner", fy fasen vad det gjorde ont. Har varit på återbesök idag men eftersom den är så öm ska vi avvakta vidare behandling tills jag varit på ultraljudet. Det ska jag göra på onsdag :) här går det undan. Fick lymfmassage idag det var välbehövligt, min kropp (över delen) tycker bäst om när jag rör mig. Fötterna (hälen) tycker att jag ska vara stilla. Det är inte helt lätt.
Har varit på Bio Rio i Tomelilla två kvällar i rad, i lördags såg jag konsert med Timbaktu och igår blev det sista delen av Twilight.