Klar med arbetsträningen - fullt ös fr o.m. måndag

Igår var en magisk kväll i Sövde amfiteater, The Ark var på besök för första och sista gången eftersom detta är en avskedsturne´. Goa baguetter och trevligt sällskap med massa tryck i musiken, bättre kan det knappast bli.
Är klar med min arbetsträning på Kiviks musteri och nästa vecka börjar jag jobba på riktigt, tis-ons. i trädgården och  kan då jag vara tillgänglig för folket i odlingen mån, tors-fre. när det behövs. Tippar att jag kommer att jobba 25-30 timmar/ vecka där + mina nätter. Blir 150% jobb , men eftersom nätterna är jour så tycker jag det fungerar, eller det gjorde det förr och då gör det säkert det nu med. Tar dock ut  4 semesternätter/månad så länge jag har semester att plocka ut.
Ska bli skönt att slippa försäkringskassan..................men ska ringa min handläggare på fredag och stämma av lite grejer.
Vi har lite ont om folk på mitt nattjobb oxå , känner att jag kan ta nån tur där med om det kniper.
Vet inte varför jag har sån energi, men det är härligt och jag vill bara jobba, jobba, jobba men har ju ett helt år att ta igen.
Imorgonbitti efter min journatt ska jag sticka till rehabhuset och träna lite, sen är det marknad i Tomelilla så det blir nog ett besök där  om inte det utlovade regnet kommer.
På måndag ska "tuttgänget" träffas igen , denna gången blir det i Höör ser så fram emot måndag.
Fick ytterligare en god nyhet i eftermiddag, en av tjejerna som jag träffade på Lydiagården ska snart flytta till Simrishamn och då kan vi ses ofta, Längtar!!
Tor Erik får ta mycket av marktjänsten när jag är iväg men han är så duktig och väldigt ofta, nästan alltid är det han som fixar maten.

vilken kväll !!

Idag har jag börjat röja runt stora eken, Lagerhäggen har fått växa fritt ett tag och behöver tuktas. Jag gillar att såga och klippa ner, ibland blir det lite mycket men jag tror jag stoppade i tid. Fortsättning imorgon med uppsnyggning av den lilla mysiga hörnan.
Kvällen på Sövde Amfiteater med The Ark var magisk, synd att det var en avskedsturne.
Inatt är tjejerna iväg på sista Harry Potter filmen, hoppas dom orkar upp och jobba i morgon.

Lugn måndag, sen rullar det igång igen.

Hemkommen efter några timmars tjattrande med Lisbet, bärbuffe´n var absolut att rekommendera. Lyckligtvis dröjer det inte så länge till nästa gång vi ses, redan nästa måndag ska vi på "tutträff" i Höör.
I morgon ska Tor Erik och jag åka till Sövde Amfiteater tillsammans med några vänner för att se och höra The Ark . Har sett fram emot det länge, blir nog att vi tar med pick nick korgen.
Men först är det jobb i Kivik under dagen. Skulle tro att det fortfarande finns tillräckligt med ogräs kvar till mig.
Tessi o Trine har fått en annan frihet nu när dom kan köra själv, har dock flyttat över GPS:en till deras bil så dom hittar hem igen. :)

Har ringt och kollat på CSK, min operation blir tidigast i september. 

Ska hålla koll på knölarna fram tills dess, får naturligtvis ringa dit när jag vill, känner mig lugn med det beskedet.

Men det jag inte gillar är att jag blivit svullen i benen, vill inte samla på mej vatten nu när jag tänkt gå ner i vikt.

får se om det försvinner när det blir svalare ute. annars finns det ju piller.

Bärbuffe´

Nu bär  det av mot Eriksgården och bärbuffe´, Ska träffa Lisbet ska bli så skoj.

Sista veckan som sjukskriven - för denna gången.

Går in i sista veckan med sjukskrivning/rehabpeng. Har den senaste veckan märkt att orken finns där och det är så skönt, nu vill jag bara komma igång på riktigt och öka på timmarna i Kivik. Inkomsterna från Kivikstimmarna gör att vi kommer att kunna sätta lite guldkant på vardagen, det har varit ett tufft år även ekonomiskt.
Tror jag ska kolla upp när min bröstoperation blir, å ena sidan hoppas jag det blir snart men å andra är det ju högsäsong för utomhusarbetet och där vill jag vara med.När jag ringer ska jag nämna knölen jag kände/känner även om det av nån kan uppfattas som nojjigt.
Nu har jag kommit bra igång med mina  powerwalk och har gått hem de 6 km 3 ggr denna veckan. Vågen har dock inte visat något positivt resultat än men man kan ju hoppas den gör det med tiden.
Det är så skönt att gå, jag tänker så bra då och bearbetar en hel del tankar.............

Anna´s Time to say goodbye

Anna 1985 - 2011

Idag har det varit en tung dag, en mycket tung dag. 

Kyrkan i Onslunda var full av ledsna och bedrövade personer som liksom jag undrade  Varför?? 

När vi satt i Lund på strålningen vid nyår, önskade vi varandra ett  "bättre"  2011 än 2010 och så blev det såhär...... båda hoppades och trodde vi väl då att vi skulle bli friska igen efter stentuffa behandlingar. Med tankar, funderingar och inte minst de fysiska biverkningarna som behandlingarna medför så  finns det ingen som inte själv varit där som kan föreställa sig hur det är Vi pratade om Svartkrogen i Stockholm som jag hade planer att ta med familjen till för att fira min 50-årsdag,  Anna tyckte det lät häftigt med en helt mörklagd restaurang, kanske sitter hon där nu och höjer sitt glas för oss som finns kvar och sörjer eller så finns hon på min sommaräng. Jag höjer mitt glas för dig Anna!!

Det var en mycket fin minnestund,

Duracell är mitt mellanamn

Känns som jag har precis hur mycket energi som helst. I morse började jag jobba 7:30 och höll på till 15:00 så det blev nästan en hel arbetsdag. Har kunnat jobba i ett ganska högt och intensivt tempo, så härligt att bli "svitt" , det frigör endorfinerna i kroppen och jag mår så jäkla bra av det. Samtidigt får jag bekräftat att jag kan och orkar göra i stort sett alla de arbetsuppgifter jag gjorde innan jag blev sjuk. Idag var det 3 till som sa att dom blir glada när dom ser mig i mina rosa arbetskläder. 
En sak som kanske inte var så bra var att jag trots tröja på blev "solbränd" på strålningsområdet. Det är större än jag trodde. Vill inte gå med svart tröja, får testa nån mer dag innan jag ger upp.

Arbetsträning de sista 25%-en, och det fungerar så jäkla bra.

Jag är i Kivik och arbetstränar de "sista" 25% av min sjukskrivning, och det funkar så jäkla bra. Provar allt som jag gjorde innan och än så länge har allt fungerat. Undviker att ta en del tunga lyft själv men vi är ju flera så vi hjälps åt. Nu är det nog uthålligheten som fattas men det kommer säkert det med.
Har kört trädgårdstraktor för 1:a gången idag, den går väldigt, väldigt sakta......
Har varit flitig med stegräknaren  också, 13770 steg igår och 15000 idag det är jag helt nöjd med. Påbörjat havregrynsgröts dieten, vill bli av med minst 8 kilo innan jag ska opereras. sen är det "bara" 10-15 kg kvar.
tjejerna körde till Kristianstad tidigare idag för att ta tåget till Helsingborg och Sofiero, där Veronica Maggio hade en spelning. Nu är det en nervös väntan innan dom är hemma igen.

Intensiv helg i Norge, tillbaka på jobb måndag morgon.

I fredags vid 1-tiden började vi resan norrut efter att vi lämnat Kajsa hos svärmor och Tessi på jobbet. med 67 mil framför oss hade vi laddat med vätska, frukt och tidningar. 5 mil innan Göteborg började köerna, vi satt 2 timmar i nästan stillastående kö. Fy va drygt. Stugan vi bodde i låg på en camping vid Årnes, den var väl typ  8 kvm stor och innehöll 1 kylskåp, kokplatta, 4 st 180 sängar, 4 stolar och 1 bord. Tror nästan att tösernas lekstuga var större. Vi 3 damer knöka ihop oss i sängarna men Tor Erik fick lägga ner madrassen på golvet. Madrasserna var inte av den tjocka varianten så jag kände alla bräderna, icke skönt!!
Under lördagen  hälsade vi på hos Stig & Ingrid, hjälpte vi till lite med dukningen och besökte "Strömmen storsenter".
Kvällen i stugan tillbringade vi med kortspel och korsord.
Kl 11 söndag förmiddag var det då dags för helgens höjdpunkt, MATHEA LÖKKEN, hon sov som en stock när hon döptes. Dopfesten var i trädgården hos Matheas farmor där det fanns ett stort tält uppsatt. Matheas mormor hade fixat med maten, kolt bord. Vi hade en superfin eftermiddag men vid ½ 7 började vi resan hemåt igen. Nu var det inga köer och vi var hemma vid ½ 2.
Måndag morgon vid 9-tiden var jag på plats i Kivik, ingen ökad svullnad & inte ökad smärta i armen.
Töserna är ute och kör, från minsta ärende till större utflykter.
Jobbar 5 nätter denna veckan, och i morse gick jag hem.( 58 min.) De dagar jag inte ska vidare till Kivik har jag tänkt gå hem från jobbet på morgonen om det finns någon som vill skjutsa mig ner dit, oftast är det lugnt för vinden. Regnar det eller är dåligt väder så finns det en buss som går 8:15
Min kalender börjar fyllas på med aktiviteter och det känns härligt.
Vet inte än när min bröstoperation blir men det bör ju bli inom vårdgarantin, det är väl 3 månader?
Nu tror jag att jag blivit nojjig för jag var ju hos doktorn d.22/6, men det är något knöligt i vänsterbröstet på 2  ställe dessutom. Mest troligt nån körtel men.....ÅHH jag blir tokig, varför kände jag inte dom innan läkarbesöket?? och varför såg man inte det på mammografin??  Därför hoppas jag att operationen blir snart så jag får veta vad det är, tror ju inte det är nåt farligt. Så jag vill inte ringa, eller vill jag det.....avvaktar.

Barndop i Norge i helgen.

Om några timmar påbörjar vi resan norrut mot Lilleström i Norge. På söndag ska lilla Mathea döpas.
Jag testade både kraft och ork igår när vi bar och lade ut färdigt gräs vid det nya kafeét  på Kiviks musteri. Allt ska vara klart till nästa helg då det ska invigas. Bär jag saker nära kroppen verkar det att funka, men jag får ont när jag sträcker mig efter mjölkpaketen. Märkligt!!
Igår eftermiddag klarade Tessi körkortet, nu kommer det att frigöras mycket tid för mig. Får se hur jag kan fylla den.
Ha de´

jobb, rehabträning, jobb, trädgårdsarbete, jobb

Jaha då har jag jobbat den ena av mina två nätter denna veckan. Tyckte i morse att min arm såg "ganska" normal ut och inte speciellt svullen. Men....... när jag skulle ta på strumpan efter morgonbestyren på jobbet så kunde jag inte dra på den.....amen HALLÅ!!!  det har inte hänt någon gång innan. Jag väntade till dagpersonalen kom och fick hjälp men det var inte helt lätt inte....så var det med den svullnaden, jag ser tydligen sämre också.Tur man jobbar med personliga assistenter, dom är vana att rycka in när det behövs.
Körde vidare till Rehabhuset och tränade i ca: 1 timme, kändes bra, tycker jag  var mindre stel i arm och bröstkorg.
Nu väntar några timmars arbetsträning i Kivik, vi ska rulla ut 250 kvm färdig gräsmatta idag.
Folk tycker jag ska vara nöjd om jag kommer tillbaka i jobb till 100% . Saken är ju den att mars-okt. har jag jobbat nästan 150% de senaste 3 åren, så jag är inte själv nöjd med 100%.
Efter Kiviksturen ska jag skicka familjen tvärs över vägen på fotboll, själv tänker jag hacka och kratta i min egen trädgård.
Kl 21 är det dags för ytterligare en natt arbete. Om jag sover ?? Ja, det gör jag på jobbet. Har en jourtjänst inom LSS.

Nu går jag vidare.....

Nu lämnar jag Anna på min äng, hon har det bra där.
Själv har jag varit i Kivik och rensat ogräs. Det var betydligt behagligare att jobba under morgontimmarna och fram till lunch.
Vår Audi skulle besiktigas idag - blankt papper, skulle bara fattas annat, repererad för 9000 i början på månaden.
Efter det en övningkörningstur till Simrishamn, och nu blir det en öl och slappande ikväll.
Morgondagen är oplanerad men tror att det blir Rehab-träning på morgonen och ev. lite övningkörning på eftermiddagen, vi ska hinna med ett besök hos svärmor också. Hon ska passa Kajsa när vi är i Norge det kommer säkert att gå jättebra.

Anna finns på min äng.

Skrev i mars om min äng, den speglar min cancerresa. Har bilden och visualiserar ängen när det är jobbigt. 
Varje gång jag tänker på Anna så finns hon på min sommaräng. I en vit klänning och blommor i håret. Det är en bra bild. 
Jag ser en sommaräng, en äng som blommar, där kossorna går och betar och där barnen springer omkring barfota.
Men nåt händer och ängen mår inte bra , blommorna vill inte gro och blomstra, kossorna byter till en annan äng och barnen kommer inte till min äng.
Sommaren tar slut, hösten kommer och ängen är riktigt brun och grå.Ibland tror jag att ängen kommer att dö.
Så kommer vintern, ett vitt täcke döljer ängen och jag vet inte riktigt hur den mår.
Våren kommer och min äng är full av mullvadshögar och vildsvinen har också roat sig där. Jag ser inte ängen för alla högarna och vissa ter sig som berg för mig.
Jag inser att jag behöver hjälp för att få ängen att blomstra igen. hjälp att få bort bergen som vildsvinen bökat upp, och mullvadshögarna jämnas gemensamt till så gräset kan gro igen. Grunden är lagd, nu behöver ängen torka upp lite, kanske ska jag klippa gräset och plantera in lite blommor och äppelträd men jag känner att min äng kommer att blomstra igen, vem vet kanske kommer kossorna tillbaka. Barnen kommer säkert att skrattande springa barfota på min äng.
Jag ser Anna på min äng, hon har blommor i sitt hår. 

bland ogräset igen.

Idag har jag varit i Kivik och arbetstränat. Den nya parkeringen är inramad av Avenbokshäckar och där växer ogräs.Liksom det gör på många andra ställe på kiviks musteri.  Jag stannade i 3 timmar och tycker att det gick bra, men det var vansinnigt varmt i solen, eftersom jag ska akta mig för solen så hade jag en långärmad svart tröja på för att täcka de strålade partierna. Så imorgon startar jag tidigt innan solen står som högst på himmelen.Ser fram emot en ny dag bland ogräset, där kan tankarna flöda fritt.

Svart och Vitt.

Har  varit trött de senaste dagarna, min egen glädje över att just nu vara cancerfri hann inte riktigt sjunka in förrän jag fick ett sorgligt besked.
 A som bara var hälften så gammal som jag fick ge upp kampen mot cancermonsterna på midsommarafton. Varför??  man får perspektiv på livet när så unga människor dör. Varför skulle hon dö och jag klara mig?  Vet att det är vansinnigt att tänka så men........Känner på något konstigt vis skuld att jag som trots allt varit med om en hel del får leva vidare. Naturligtvis kommer ju rädslan om återfall tillbaka med full kraft och slår undan benen på mej.  Tankarna om livet och döden är starkare hos mig i samband med storhelger kan det vara för de helgerna ofta firat lite speciellt?
Nu försöker jag samla positiv energi igen för att ta mig upp för backen så jag kan se solen och glädjas över att jag går här, att jag kan krama min familj varje dag. att jag mår ganska bra. Att jag kan jobba, träffa mina vänner och njuta av livet.
Ska åka till Ystad senare idag för att träffa två vänner, vi ska ut och äta en god bit mat och prata gamla minnen.
Sen laddar jag för barndop i Norge nästa helg.

Försöker förstå meningen med cancer.

- Men det är omöljigt. Jävla sjukdom.
Först tror man att det man aldrig kommer att få det.
Sen när man fått det tror man aldrig att man blir frisk.
Just nu är jag cancerfri - hur länge får jag vara det??
Tänder ett ljus för A. Hon förlorade kampen igår.

TÄNDER ETT LJUS..........

Glad igår, men ledsen ikväll.

Igår var en bra dag för mig, jag fick positiva besked och kan blicka framåt igen. Kvällen har jag tillbringat med 2 nära vänner som jag inte träffar så ofta men 1 gång varje sommar försöker vi göra något ihop. Åt och drack gott på en liten restaurang i Kivik. ser fram emot nästa träff redan.

När jag kom hem fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig så ledsen och bedrövad. En ung kvinna i min närhet som borde ha 50-60 år kvar att leva kommer inte att få göra det..............................................

Är kluven i mina känslor , visst är jag glad och tacksam för att jag är cancerfri.....just nu, men Varför tar den här jävla sjukdomen livet av 25-åringar?? Varför??  

Fick bra besked idag

Då var dagen här som jag gått och oroat mig för så länge. Tog bussen upp till Kristianstad på förmiddagen. gick och kollade i lite butiker innan jag gick den korta promenaden till CSK. Fikade och läste tidningen innan jag gick in på mottagningen.
Det kom in kvinnor och satte sig i väntrummet med nåt skrämt i blicken, precis som jag troligen gjorde för lite mer än 1 år sedan. Några hade sällskap men de flesta kom ensamma. Jag är en person som helst tar 1:a smällen ensam, så jag genomförde de flesta steg i min cancerbehandling ensam. Stöttningen fanns där hela tiden när jag behövde den och det visste jag. Men jag tyckte det var så skönt att ha en stund med mig själv och slippa vara social med den som ev. skulle varit med mig på behandlingarna det var jobbigt nog ändå.
Jag hade förberett mig inför dagens besök och skrivit ner sånt jag ville ha svar på. Bättre så eftersom jag är så glömsk. För att göra en lång historia kort så ser det riktigt bra ut just nu, framtiden kan man inte sia om. Jag har fått alla de behandlingar som står till buds för att bekämpa sjukdomen och de krämpor jag har nu är priset jag fått betala för att bli av med cancern.
UPPFÖLJNING: Vid ev. infektioner i armen är det husläkaren som gäller, framöver kan jag vid behov ringa bröstmottagningen, ex. när recepten ska förnyas och om jag känner någon knuta ringer jag direkt dit. Det är inte fler läkarbesök och kontroller planerat, det är nya riktlinjer sen mars 2011. och om man istället kan minska väntetiden för de som är nydiagnostiserade kan jag väl godkänna det. Det har dessutom visat sig att väldigt få återfall upptäcks i samband med "kontrollbesök" hos bröstläkaren, de flesta återfallen upptäcks av kvinnan själv som då kontaktar mottagningen.
Det blir mammografi om 1½ år -svar i posten i bästa fall.
Men jag är inte klar på bröstmottagningen än. Det blir en ny operation. Doktorn jag har är plastikkirurg och är den som gör rekonstruktionerna på CSK. Det vill jag inte ha men jag kommer att få gjort en bröstreduktion på det kvarvarande bröstet med ca. 50%. Det är i sig en bröstcancerförebyggande operation, samtidigt kommer ärret på mastektomin att snyggas till. Så jag kommer fortfarande att vara en-bröstad efter operationen eftersom jag inte vill ha nån rekonstruktion.
Nu ska jag njuta av att jag är frisk och ta hand om mig själv efter bästa förmåga. Den 22 juni 2011 blev en bra dag.

Håller mig sysselsatt.

Efter att ha jobbat i natt åkte jag vidare till Miamöte där det bjöds på smörgåstårta, mums!! Resten av dagen innehåller en shoppingtur till Malmö med Caroline, lite hämtningar och lämningar, fotbollsmatch och sen jobb i natt. Bra !! Då kan jag skjuta morgondagens aktiviteter och tankarna på dessa tills i morgon.