Nu är det de sista dagarna på jullovet, på måndag börjar skolan. Tror nog att tjejerna tycker det är ganska ok att komma in i ekorrhjulet igen. Tessi ska börja sin sista termin på gymnasiet och Trine är nu halvvägs i sin utbildning. Vårterminen innehåller så som jag kommer ihåg det från min skoltid väldigt många lov och klämdagar, det kan ju vara bra om man är lite skoltrött och helst vill bli hemma.
Ute är det plusgrader och snön smälter undan och det gillar jag, det jag inte gillar är att det blir så moddigt och isbana på våra vägar här ute på landet.
Inser nu hur läkande inverkan Lisa hade, hon var verkligen en livlina som försvann. Är så tacksam att hon orkade vara med så långt i min resa, men känner mig så liten nu.Visst hade det varit roligt med en ny liten hund i familjen men jag tror vi behöver tid att sörja och känna att vi orkar med det. Vi är inte eniga om den ev. rasen heller boxer, golden retriver, basset och dansk/svensk gårdshund  är  våra 4 förslag.
När jag är klar med strålningen ska jag försöka komma igång med mina promenader, det är en aktivitet som passar mej, kan ju inte springa med mitt dåliga knä och så rensar jag hjärnan så bra.
Börjar fundera på vad som händer efter strålningen är slut.....är sjukskriven till 31 januari den blir troligen förlängd men hur länge vet jag inte, Återbesök i Kristianstad 6-8v. efter avslutad strålning, min doktor tror att jag är i jobb framåt vårkanten. Min port-a-cath ska tas bort. .... många bekanta till oss som drabbats av cancer tror nog att man som drabbad och anhörig drar en lättnad suck när alla behandlingar är klara. Men det är då oron och rädslan om återfallen kommer. Jag funderar mycket på det.