Idag ringde väckaren på telefonen kl 5:00, och 5:40 var jag på jobbet. När jag kom hem flera timmar senare var jag jättetrött så nu har jag sovit 2 timmar.
När jag blev strålad steg jag upp kl. 5 varje morgon i 6 veckor. Detta efter det värsta halvåret i mitt liv med operation och cellgifter. Hur fasen orkade jag?? Det var nog för det var något livsviktigt som måste göras, sängen kallade under den perioden rätt tidigt på kvällen.
Näsan har runnit konstant hela dagen, ingen förkylning mer nån typ av allergireaktion. det är så vid någon enstaka dag varje år.
Gårdagens inlägg var kanske lite deppigt, missförstå mig inte! jag är inte deppig utan tycker 95% av min tid är fylld av positiva göromål och tankar. Men ibland kan de återstående 5% dra ner mig riktigt i bottenträsket igen. Då händer det att jag gråter en skvätt och förbannar att just jag skulle drabbas men sen är det bra och bara att börja klättra uppåt igen, - och det gör jag, varje gång. Igår var jag efter två nätter med störd nattsömn pga. "värmevallningar" jättetrött när jag skrev och det gjorde nog sitt att inlägget blev som det blev.
Vår tvättmaskin lever ett eget liv, centrifugerar ibland och hoppar över ibland. Detta gör att det ibland kan ta väldigt lång tid att få undan tvätten, det får nog bli en ny maskin under våren. Brukar använda av Kiviks-lönen till sådant som behövs förnyas, efter nästan 2 års sjukskrivning finns det ingen buffert.
Nu skiner solen, det är sommartid och idag åt vi lunch på uteservering, då går livet så mycket lättare. Alla fina vårblommor ute i naturen gör mig så glad blåsippor, vitsippor och tussilago.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar