Jag vill sänka garden

Mitt fortsatta liv efter cancerdiagnosen för 2 år sedan känns som en boxningsmatch. Efter att ha gått flera tuffa ronder med mycket stryk under behandlingarna  reste jag mig igen, varje gång. Nu känns det som jag tröttat ut min motståndare så mycket som jag orkar och maktar med. Men den här boxningsmatchen varar inte i 15 ronder och man kan inte vinna den på K.O.
Jag vill så gärna sänka garden. Vila armarna, skåla i champagne och fira segern. 
Men vågar jag? 
Om jag vänder ryggen till och slappnar av, vad händer då?
Har kommit på mig själv att när jag upplever något som bara inträffar 1 gång/år så undrar jag om jag får uppleva det igen. Naturligtvis hoppas jag att jag får göra det.
Oftast kan jag skaka av mig den negativa känslan men det är inte alltid det går.....
Idag har vi fortsatt sätta plantor i Hasselmuslunden, i hällande regn. Men man kan inte bli mer än våt. Nåja, lite "skitt" blir man ju också om man ligger på knä och planterar i en jordbacke.

När jag körde hem idag spelades den här på radion, den gör mig glad.