Idag har jag hälsat på hos mina arbetskamrater på musteriet, det är ett härligt gäng. Vägen ner till Kivik körde jag genom en snöig bokskog utanför St. Olof, så fint när snön tynger träden svårt att förklara hur vackert det var.
I eftermiddag har fönsterna på övervåningen blivit putsade och fina. Två adventsstjärnor på plats i fönsterna.
Jag får ibland problem med mina ögon som blir torra och svider för att sedan rinna okontrollerat, det brukar komma 14 dgr efter behandlingen och så kom det ikväll.... Hade svårt att se nånting alls i 1½ timme . Vid de tillfällena är det lätt att de där mörka tankarna kommer som trots att allt ser bra ut finns där. Och nu när man börjar pynta till jul så är mina känslor verkligen i gungning.
Tror att jag burit med mig en omedveten stress under cellgiftsbehandlingarna och nu när den är över så reagerar kroppen och knoppen vara sig jag vill eller ej. Det är skönt att skriva av sig det negativa och börja vandringen uppåt igen.
1 kommentar:
Jättemånga kramar, det är väl inte konstigt om du reagera så. Det är viktigt att både skratta och gråta, då rensar vi våra ventiler, tror jag. Här kommer fler kramar.
Skicka en kommentar