möte ikväll

min höger hand och underarm är svullen, bara lite men tillräckligt för att mina känselspröt ska gå igång :(.
Har beställt tid på rehab till onsdag kl.10
Ikväll ska jag på möte i Kristianstad för nya medlemmar i bröstcancerföreningen Viktoria http://bcfostraskane.bro.org.se/ och nästa vecka är det föreläsning: Bröstcancerbehandling - medaljens fram- och baksida. professor Dick Killander.

Rehabträningen påbörjad

Nu är jag på gång igen, promenaden igår gav mersmak så idag tog jag på stegräknaren http://www.stegraknare.se/produkter/34.asp och gympaskor gick sen ut i solskenet  på långpromenad. Det blev ca: 6,5 km innan jag ställde skorna i hallen igen 59 minuter & 7229 steg senare. Resten av dagen har det inte blivit alltför många steg, jag får väl skylla på HandbollsVM.
 Jag har tänkt ta kontakt med http://www.rehabhuset.com/  för att repetera mina övningar så jag kan undvika framtida lymfödem, och där finns det en jätteduktig sjukgymnast. Jag kommer att göra allt som krävs för att undvika det, att inte kunna använda högerarmen fullt ut pga ett ev. ödem har hela tiden varit en av mina största rädslor. Känslomässigt är förlusten av bröstet mindre för mig än vad ett lymfödem skulle innebära. Tyvärr är risken för ödem större ju fler lymfkörtlar som tas bort, i samband med operationen togs det bort 20 körtlar (6 smittade) och troligen har en del blivit förstörda i samband med strålningen. Ödemet kan komma när som helst, idag  imorgon eller om 10 år. Vilken mardröm!!
Måste också kolla upp mitt dåliga knä som det "knäpper" i, den skadan fick jag i höstas när jag trampade snett. Men där är det mesta redan trasigt så det har inte haft så hög prioritet hos mig, fast ska jag nu komma igång med powerwalking så får jag kanske ha ett knäskydd.
Har 3 dgr kvar på min pencillinkur ska bli skönt när det är slut. Måste komma ihåg att ringa cytostatika-mottagningen i  Kristianstad för nu har det snart gått 6 veckor sen min port-a-cath blev spolad så då är det dags igen.

stegräkning pågår.

I Tomelilla en sväng, dottern skulle fylla i sin tatuering. Efter det en powernap i soffan och sen årsmöte i idrottsföreningen. 

Nu när stegräknaren är igång igen blir jag mer peppad att få rumpan ur stolen, så idag har jag gått "lilla Hedebergarundan" den är ca: 1,5 km. Kändes hur bra som helst och nu ska jag gå någon av mina rundor varje dag. Våren 2009 gick jag mycket och hade rundor som jag hade mätt upp, 1,5 km, 4 km,  5 km,  6,2 km,  8 km. Med vetskapen att mina mediciner har vissa biverkningar så är det nog bra om jag kan hålla igång med powerwalking, samtidigt kan jag rensa hjärnan och frigöra lite endorfiner.

Får inte tummarna loss......eller??

Har just nu inte energi att fortsätta köksprojektet, skulle behöva en stor spark i baken. Tänker göra den roliga  delen i helgen, då ska knopparna på luckorna . Färgprover för väggarna ska fixas och alternativ till golvet ska också bestämmas.
Ikväll stundas handbollsmatch Sverige- Frankrike, hoppas på vinst och VM-final.
Ska på årsmöte i idrottsföreningen i morgon, då får damlaget sina priser för seriesegern säsongen 2010.
Halvvägs i pencillinkuren och nu märker jag skillnad både på rodnad och svullnad, så snart är jag på G igen. Har varit ute på en kort runda nu efter lunch och jag tror att den blir ännu längre imorgon.
 Har letat fram min stegräknare och försett den med nytt batteri så nu finns ingen ursäkt. Det är en sån där bra stegräknare som har 1 veckas minne, samt att den räknar snabba steg också (powerwalk). Var en flitig användare av den våren -09, men sen har den legat och samlat damm. Siktar på 10 000 steg/dag till 1 april.

jag har en "vägvisare" fast i en annan dimension. :)

Igår eftermiddag började jag ömsa skinn även på bröstpartiet, så nu gäller det att badda med alsollösning och ha ledig klädsel. Svulladen har nog minskat något också. Min högerarm (opererade sidan) var lite småsvullen igår men jag tror det beror på infektionen .Idag  känns det bättre men jag har noterat att min högerhand är kallare än vänster.
I förra veckan fick jag ett mail från släkting...
***   xxxxx  väckte mig precis mitt i en dröm där du var min huvudperson. Drömmen började med känslan av ångest, rädsla och ensamhet men övergick i harmoni, naturen, frihet och känslan av att kunna andas....fri från cancer. ***
När hon blev väckt rann tårarna.
Dessa personer var med  i en väldigt verklig dröm  i augusti när jag låg på sjukhuset. Samma natt i augusti var min "vägvisare"  väldigt tydlig i drömmen och berättade för mig hur jag ska göra för att hitta dom positiva tankarna i tillvaron. Flummigt??? ja, då är det väl det. 
Inatt har jag drömt om tiden jag varit sjuk, tror det är ett sätt för skallen att komma ikapp. Även nu träffade jag min "vägvisare".
Annars händer det inte så mycket i min lilla byhåla. Målning av tak och väggar i köket står på tur men vi ligger lite lågt så länge jag tar pencillin.

4:e dagen med pencillin

Ja då har jag börjat ömsa skinn på de båda ställena vid halsen så nu tvättar jag med alsollösning. Skinnet på bröstpartiet sitter kvar än.
Känner mig trött av pencillinet men det visste jag att jag skulle bli. har tagit den i 4 dgr nu och bör väl se en bättring snart.
Inget samtal från doktorn igår, avvaktar nån dag till men om jag inte hört från henne på fredag så ringer jag igen.

Är nog inte redo ändå.....

Har ringt till onkologmottagningen idag och pratat med  en SSK. Tydligen är det lång väntetid på att få ut port-a-cathen och jag känner att jag vill ha väck den innan jag börjar jobba. Har funderat mycket i helgen och är mer och mer övertygad att jag behöver mer tid för att kunna komma tillbaka till jobb,  mycket som ska bearbetas mentalt.
Doktorn jag träffade i torsdags forskar idag, förhoppningsvis ringer hon mig imorgon.

Skumbad, jordgubbar & Pencillin i 10 dagar.

Efter att jag fick mer ont, området som var mörkare/rödare än det andra blev större så tog jag  kontakt med sjukvårdsupplysningen igår kväll och åkte på deras inrådan in till Lund för att bli kollad, mest troligt diagnos är rosfeber och jag fick pencillin utskrivet. Så nu blir det en kur på 10 dagar. Pillerna är skitstora ska ta dem 3ggr/dag. hemresa vid ½ 3 så det blev en kort natt inatt.
Idag har jag varit hos min syster och badat skumbad,  färska jordgubbar på badkarskanten. LYX!!
Sen blev det ett besök på apoteket i Ystad.
Nu funderar jag om jag verkligen är redo att börja jobba 15 februari eller inte, i torsdags trodde jag det. Men efter några dagar tänkande så vill jag nog helst vara av med port-a-cathen innan. Får ringa och kolla när den ska tas bort.  Nu fick jag det här infektionen också, som lök på laxen.  Nåväl det är ju ett tag till den 15:e så skallen har kanske kommit ikapp.

Lördag 22 januari.

Har ont på ett ställe stort som en 5-krona där ett av mina drän satt. Känns mer svullet och är varmare än resten. Nu vet jag inte om det är så det ska vara eller inte, resten av strål-området är rött men ok. .I augusti när jag fick cellgifter  hade jag en stafylokockinfektion och detta påminner om hur det såg ut då och hur det kändes då. Internet är bra till mycket kollade lite där så jag ringer nog och kollar på sjukvårdsupplysningen. Fick rådet att åka in och få det kollat ikväll. så nu väntar jag på taxin.

sovmorgon, så skönt.

Var upp kl. 6 och höll yngsta dottern sällskap innan hennes buss gick. Men sen kröp jag ner mellan lakanen igen och sov till kl.11, det var så skönt att sova och jag har sedan gått omkring i joggingbyxor resten av dagen. Äldsta dottern lämnades i Ystad kl.13 för APU och ska hämtas kl. 21.

Ringde till Lydiagården och bokade in mig på v.11, avtalet med region Skåne gäller till minst sista mars -11.

så det bör inte bli några konstigheter med min bokning. 

Bröstcancerföreningen Viktoria http://bcfostraskane.bro.org.se/verksamheten.html där jag ganska tidigt i min cancerresa gick med har skickat ut vårens program och jag hoppas kunna delta i några av träffarna.
Har några bekanta som går igenom tunga perioder i sina liv just nu,  med de erfarenheter jag fått det sista året om rent existensiella ting hoppas jag kunna vara en hjälpande hand.
För mig har det hjälp att vara öppen och prata om bröstcancern  (skrev först min bröstcancer men den drabbar hela familjen) samt att vara ärlig , men jag är medveten om att alla är olika och att man måste lita på sin magkänsla och känna sig bekväm i sitt val.

Idag är det ännu rödare över strålfälten än det var igår, går för tillfället med stora-stora tröjor och inget under, mest för att det inte ska svida. Man får ju hoppas skinnet sitter kvar lite till.

I helgen ska jag bada skumbad och äta färska jordgubbar. Eftersom vi inte har nåt badkar har jag bokat in mig hos en av mina systrar. Med badet sätter jag punkt för strålningen och alla ritade streck.

Solsken ute, solsken inne, sol i hjärta, sol i sinne. :)

Är klar med strålningen och har varit på läkarbesök idag.

 Så här ser det ut på strålningen i Lund

 och här inne i C har jag fått mina behandlingar.

Personalen som jobbar där är riktiga änglar och tröstar och peppar när det behövs. Om jag träffar någon av dem igen hoppas jag att det är under roligare omständigheter. Vi var flera stycken som blev klara idag så det var många kramar. Så nu är ytterligare ett kapitel avslutat och kan läggas i ryggsäcken.

Kl 9 träffade jag doktorn problemen i mina händer och fötter kan gå över men ev. är det nervskador i fingrarna pga cellgifterna och då får jag leva med det. Troligtvis kommer fältet där jag strålats att bli ännu rödare de närmaste 2-3 veckorna och ev. lossnar skinnet men det kommer att bli bättre sen.Värken i ryggen ska jag fixa till snarast, eftersom jag hade ont i perioder innan jag blev sjuk så är det inget som tyder på att det är nåt farligt. Är ju skelett-röntgad också och då var där inget.  Naturligtvis pratade vi om återfallsrisken och den är något större hos mig som redan haft cancer  (med spridning till lymfkörtlarna), än vad det är hos dom som inte varit sjuka.  Men jag måste försöka gå på solsidan och inte låta de mörka tankarna få fäste och skugga resten av livet. Vi pratade om Lydiagården och kom fram till att det kan vara ett bra avslut på min cancerresa, och en nystart för mig.

Vi diskuterade min fortsatta sjukskrivning, planen är att jag ska börja jobba 75%  i mitten av februari och vara sjukskriven 25% i 3 månader. Ska prova mig fram och se hur det funkar på mitt utejobb.

Pratade om min medicinering de närmaste 5 åren och om årliga mammografi kontroller,

Min port-a-cath ska opereras bort - remiss skickad till Kristianstad.

Rehabvecka på http://www.lydiagarden.se/  - remiss skickad, har ringt och prel. bokat vecka11.

Återbesök i Kristianstad på Bröstmottagningen om 6-8 veckor.

Så nu är jag snart ute i det vanliga ekorrhjulet igen, det är både skrämmande och roligt.

tid för tankar

Igår var jag i Kivik och hälsade på en bekant, det blev en lång runda vid havet. Vi pratade om  många och lite märkliga upplevelser vi varit med om i livet och kom fram till att vi nog båda är mottagliga för både sanndrömmar, spöke och mer. Det är väl ungefär vad jag vill berätta om det men  nu vet jag att jag har en "vägvisare" fast i en annan dimension. :)
Innan behandlingarna brukar jag prata med en man bosatt i Lund och arbetande i Kristianstad, han är lätt att prata med och vi har nog ungefär samma synsätt på vår cancerbehandling.
*Ju fortare man kan "gilla läget", desto fortare kan man börja bearbeta sjukdomen.
*Att glädjas åt det man åstadkommit i livet och ta tillvara de goda minnena istället för att förbanna det man inte hinner med.
*Om det sen visar sig att man inte kan botas så gäller det att fortsätta leva fullt ut tills det tar slut.

strålningen ger avtryck

Nu är jag röd över strålningsområdet, det är ganska okej och bara på de ställe det blir hud mot hud som det är riktigt illa. Nu har jag 2 behandlingar kvar. En annan patient berättade för mig att han hört att hudproblemen av strålningen finns kvar i 3 veckor efter avslutad behandling  för att sedan klinga av. 

I morgon ska klippa mig, eller få de lite mer jämt, nu har jag några fjun som är längre än det andra och förhoppningsvis ser det mer helt ut efteråt.

Jag tvättade min jobbejacka och mina arbetsbyxor häromdagen, nu är dom klara för användning när kroppen och doktorn tillåter det.

Behandling nr: 21 av 25 är klara.

Efter Ikeabesöket i söndags  har vi hjälps åt att städa skåpen och montera de nya luckorna. I torsdags gjorde jag  fynd på Bo Ohls, jag köpte 2 mattor som var rejält nersatta i pris. Tanken är att vi ska måla taket och väggarna i köket samt fixa golvet. Med som mest 4 hundar i köket så är det i behov av uppfräschning. Men jag och gubben tar det som det kommer och gör lite efterhand som orken tillåter.
När jag åkte hem härom dagen var jag ute på en ojämn färd med taxi´n, torra fina vägbanor och lite trafik så det borde ha varit en behaglig tur. Men chauffören samt och pumpa med gaspedalen hela tiden fast bara så mycket så att man precis märkte det, jag blev  nästan åksjuk.
Håret börjar så smått växa ut nu, men jag har blivit ganska så gråhårig. Fast det är ju av mindre betydelse i sammmanhanget

 Värken  i händerna och fötterna vill inte försvinna, känner av det varje dag, vissa mer än andra. Det har ingen betydelse om det är varmt eller kallt det värker lik förbannat.
Har vad jag till 99,99% tror är en låsning i ryggen som jag borde gå och fixa till hos Istvan i Svedala men......tänk om det inte är det, utan nåt annat....det borde inte vara nåt annat eftersom jag blev rejält undersökt inför behandlingarna.....och jag kände av det periodvis långt innan jag blev sjuk....men oron finns där. Ska fråga doktorn om det på torsdag när jag har ett läkarbesök inbokat.
Om jag gör en jämförelse av behandlingarna: cellgift - då var jag så fokuserat på att och ta mig ur sängen om dagarna eftersom jag mådde så fysiskt dåligt , biverkningarna hänger fortfarande i. Nu under strålningen är det precis som saker kommit ifatt mig, Rent fysiskt funkar det bra men tankarna snurrar och då gäller det att dom snurrar på rätt håll.
Har varit inne på Lydiagårdens hemsida http://www.lydiagarden.se/ och kollat, tror jag hade mått bra av en vecka där innan jag börjar jobba men det är inte mitt beslut. men hoppas kan man ju.
Igår blev det en ny Malmötur för att hämta töserna efter en konsert, passade på att hälsa på lillasyster en stund innan.
Här hittar du de rosa tröjorna och andra rosabandet produkter: Priset är ökat till 80 kr men jag tycker fortfarande det är billigt. Tröjorna är små i storlekarna.
https://order.reklamlogistik.se/public/?companyID=21

Åker kors och tvärs i Skåne

Har de 4 veckorna jag åkt till Lund sett många små och några få större orter där mina medåkande hämtats upp eller lämnats av. De flesta gånger kör vi direkt till Lund på morgonen, 2ggr har det varit en innerkörning i Sjöbo men idag blev det en utflykt till Eslöv av alla platser. Hemresan kan hamna precis var som helst, vad sägs om Malmö, Höör, Hörby, Heinge urskog, Bjärsjölagård, otaliga innerturer i Sjöbo, Blentarp och Ystad. Har dock aldrig åkt mer än 2 timmar för att komma hem, men jag klagar inte bara jag slipper köra själv.
Skickade in reseersättningslapp den 17 november för den sista cellgiftsturen då Tessi övningkörde till Kristianstad och än har det inte kommit några pengar. Sist jag kollade hade dom minst 7 veckors handläggningstid. Så det är tur jag har fria taxiresor.
Fick mina fina t-shirts som jag skickat efter på Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation – BRO

Rosa T-Shirt med texten: Vissa vill ha större andra vill ha mindre , men alla vill att de ska vara friska.
kolla in på deras hemsida i nätbutiken. Billiga är dom också 70 kr/stk.
Blev så glad idag när jag fick beröm för min blogg,  beröm växer man av och jag är bara 168 cm så nån cm till är helt okej,  ;)

nu kliar det.

Igår blev det en snabbtur till IKEA där vi köpte nya luckor till köket. Lyckades hitta allt vi behövde och köpte bara andra grejer för 300 kr mer än planerat. Maken har plockat ner de gamla luckorna idag, så nu ska skåpen storstädas och röjas ur innan de nya kommer upp. Tror nog att en del hamnar på loppisen. De gamla luckorna gör det.
Har under helgen blivit ordentligt röd över strålfälten och fy sören vad det kliar och svider. Jag smörjer mig flera gånger om dagen, sen är det till att bita ihop och tänka bort det.

Nu är det de sista dagarna på jullovet, på måndag börjar skolan. Tror nog att tjejerna tycker det är ganska ok att komma in i ekorrhjulet igen. Tessi ska börja sin sista termin på gymnasiet och Trine är nu halvvägs i sin utbildning. Vårterminen innehåller så som jag kommer ihåg det från min skoltid väldigt många lov och klämdagar, det kan ju vara bra om man är lite skoltrött och helst vill bli hemma.
Ute är det plusgrader och snön smälter undan och det gillar jag, det jag inte gillar är att det blir så moddigt och isbana på våra vägar här ute på landet.
Inser nu hur läkande inverkan Lisa hade, hon var verkligen en livlina som försvann. Är så tacksam att hon orkade vara med så långt i min resa, men känner mig så liten nu.Visst hade det varit roligt med en ny liten hund i familjen men jag tror vi behöver tid att sörja och känna att vi orkar med det. Vi är inte eniga om den ev. rasen heller boxer, golden retriver, basset och dansk/svensk gårdshund  är  våra 4 förslag.
När jag är klar med strålningen ska jag försöka komma igång med mina promenader, det är en aktivitet som passar mej, kan ju inte springa med mitt dåliga knä och så rensar jag hjärnan så bra.
Börjar fundera på vad som händer efter strålningen är slut.....är sjukskriven till 31 januari den blir troligen förlängd men hur länge vet jag inte, Återbesök i Kristianstad 6-8v. efter avslutad strålning, min doktor tror att jag är i jobb framåt vårkanten. Min port-a-cath ska tas bort. .... många bekanta till oss som drabbats av cancer tror nog att man som drabbad och anhörig drar en lättnad suck när alla behandlingar är klara. Men det är då oron och rädslan om återfallen kommer. Jag funderar mycket på det.

Klämdag - undersök dina bröst.

Visste inte vad jag skulle skriva om idag. Men...fredag är det en sk. "klämdag" , passa då på att undersök dina bröst. det kommer jag att göra fast jag bara har ett.
Har tillbringat dagen i Simrishamn där jag tittat på inomhusfotboll, var chaffis till töserna och deras kompisar.
När jag vaknar på morgonen tror jag fortfarande att det finns en liten Lisa där nere som behöver ut, tar nog tid innan det försvinner.

Så var det helg - igen.

Veckorna springer iväg och nu har jag bara 9 behandlingar kvar innan jag kan lägga strålningen i ryggsäcken och ta ytterligare ett steg mot att bli frisk. Den ryggsäck som jag bär med mig resten av livet, där det finns massor av mina upplevelser och erfarenheter. En del bra och en del dåliga. Förhoppningsvis blir cancern i ryggsäcken resten av livet men om den skulle ta sig ut och attackera mig igen så ska jag slåss för livet. 
Mina naglar är än så länge ok, nästan bättre än innan cellgifterna. Är det lugnet före stormen???
Håret börjar växa ut, dock gråare än tidigare och det växer sakta, sakta, sakta.
Fingertopparna är ju en historia för sig, den ena dagen bra , nästa riktigt illa. Har ett litet projekt att jag ska sticka en mössa och kofta men tyvärr går inte det just nu.
Hormonbehandlingen går väl ganska bra tycker jag, har lite "kärringa-köror" på nätterna och nån enstaka på dagen, Försöker tänka på vad jag äter eftersom jag hört att man ökar i vikt :(  . Det vill jag inte och med de snömängder vi har är det inte läge för långpromenader.
Huset är fruktansvärt tomt utan Lisa, men hon har det bra nu.
Nu väntar 4 strålningsfria dagar och då ska jag bara ta det lugnt.

mammas tös i alla läge

Regnbågsbron 

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
en bro som förbinder himlen med jorden.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.


Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Det finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.


Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör,
de som har varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak:
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.


Alla djuren springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, nosen rycker till, kroppen början skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.


Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet.
Och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.


Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig skiljas mer… 
Författare okänd
http://www.cremit.se/

Maskinhaveri och ett mycket tungt farväl

Åkte in i vanlig tid i morse och där var ovanligt lite folk, så jag drog 1:a lappen JIPPIE!! men...... maskinen hade gått sönder och ingenjörerna jobbade febrilt för att få igång den.Fixat och klart 9:30 Jag hade ringt och bokat om taxin hem och meddelade personalen att  den gick kl.11:00 istället och då var jag klar. Så jag släppte några brödrar och systrar före mig till behandling, jag skulle ju vänta in taxin ändå.
I helgen tog vi beslutet att Lisa skulle få sluta på ett värdigt sätt, vår älskade golden som kom till vår familj när flickorna var små. Våren 1997 flyttade hon in till oss och Lisa och jag har sen dess haft ett mycket speciellt förhållande.  hon uppnådde en ålder av 14 år & 5 mån. vilket är väldigt mycket för rasen. Fast jag vet att hon haft ett bra liv och att det var dags att gå vidare så känns det som jag går sönder. Hon var min livlina, en av många under mina tunga stunder när jag kämpade med mina värsta rädslor.
Vi har världen finaste veterinär Anna-Karin  och hon hjälpte oss att göra stunden lite lättare. Lisa kommer att kremeras och vi kommer att få hem hennes aska.

Söndag 2011-01-02

Nyårsfirandet gick av stapeln utan några större trumpeter och fanfarer, precis som vanligt. Har jobbat nyårsnatten nästan varje år de sista 10 åren. Tjejerna hade middag på ett ställe och sen skjutsade jag dem vidare till Ystad där dom skulle skåla in 12-slaget.

Lisa vår 14½ åriga goldenretriver, har från att vara hängig blivit ännu sämre nu under helgen. Hon vill varken äta eller dricka och ligger mest och sover. I morgonbitti ska jag att ringa till veterinären. Hon är en gammal dam som gett oss så många fina stunder och varit min följeslagare under våra promenader. 
Nu i veckan blir det strålning 3 dagar sen kommer 13-helg och "klämdagen" . Men nästa vecka blir det 5 dagar, och avlutar med 4 dagar. Tror nog jag på nåt vis ska fira den 20:e januari.